Att vara ett kvinnohatande svin kan straffa sig

Mike Boudet har förlorat sina sponsorer till podden ”Swords and scale” efter att ha kränkt kvinnliga fans.

Varje natt somnar jag till ljudet av en mordpodd.

Vi är många som sysslar med detta, som konsumerar det svartaste som finns.

En beräkning som jag gör i huvudet medan jag skriver ger vid handen att det finns lika många mordpoddar som det finns fiskar i havet, stjärnor på himlen och spelbolag. Så enorm är efterfrågan.

”Someone knows something” följer olösta fall, ”Vanished” granskar fall med försvunna människor.

Men vanligast är mordpoddar som berättar ett fall från dåd till dom. Allt är löst, förövaren är lagförd.

Här finns inga goda ansatser, inget behjärtansvärt, fallet är löst. Det är bara berättelsen om något fruktansvärt från början till slut, gjort till underhållning för de som har svårt att sova.

 

En av dem som gör det riktigt bra, och inom ramen för sin genre, värdigt, är den anonyma rösten som leder ”Casefile.”

Hans absoluta antites är Mike Boudet, som står bakom ”Sword and scale”, en podcast som ”reveals that the worst monsters are real”.

Det är snaskande i mänsklig misär när det är som mest skamligt. Ändå är podden otroligt populär, eller kanske just därför.

Nu är det dock oklart om det blir en fortsättning.

Så här valde Mike Boudet att uttrycka sig på sin Instagram på internationella kvinnodagen:

”Jag förstår inte dumma f****r. Jag kanske skulle plocka isär en för att se hur den fungerar.”

Detta blir droppen som urholkar stenen.

 

Mike har länge blivit anklagad för att bemöta kvinnliga fans misogynt och kränkande. Därtill har han kritiserats för att spela upp 911-samtal i sin helhet utan hänsyn till människors ålder och utan att ha tillfrågat anhöriga till offren. Nu kom allt upp till ytan.

Annonsörer kopplade till poddens plattform ”Wondery”, valde att dra tillbaka sitt stöd och som en direkt följd av detta klippte Wondery banden till Mike. Som genast publicerade ett kort extraavsnitt, uppenbart inspelat i affekt. Och ni kan aldrig gissa vad han sa.

”Yttrandefriheten är hotad, inte bara i USA, utan över hela världen.”

 

Mike är så arg, och ironiskt nog, kränkt. Han fäktar med sina nävar och hävdar att han tänker säga precis vad han vill säga, exakt när han vill säga det. Ingen ska säga till honom vilka ord han kan använda.

Men fortsättningsvis får han kalla kvinnor vid deras köns namn utan härlig sponsring.

Att förlora sin inkomst för att man är ett kvinnohatande svin är inget nytt. Dessa regler lever vi alla under.

Och det är det som alla självpublicerare måste förstå.

Yttrandefrihet, inte konsekvenslöshet.

The worst monsters are real.

Det har Mike lärt oss.


Det är inte för sent att bli snäll: Ricky Gervais nya Netflix-serie ”After Life” är ett litet mästerverk, så som det alltid blir när Ricky skapar. Se den, gråt, skratta och bli nyförälskad i mänskligheten.

Jag låter sentimental, men jag har rätt.

 

Och det är inte för sent för kärlek: 2018 sjöng John Lundvik att det var hans tur. Det var det verkligen inte, eftersom låten var jobbigare än gruspunka på cykeln. Men i år kom han tillbaka och slog oss över huvudet med det bästa sedan Loreen.

Följ ämnen i artikeln