USA:s kärnkraftsfiasko borde vara en väckarklocka för Sverige
Det är ingen överdrift att kalla det havererade reaktorbygget i South Carolina och det extremt fördyrade i Georgia för en varning till Sverige. I bästa fall en väckarklocka.
Att börja bygga ny kärnkraft från ingenting har visat sig vara både mycket svårt och mycket dyrt.
Vet den svenska regeringen vad den ger sig in på?
Sverige befinner sig i dag där USA befann sig för 10-15 år sedan.
Det finns en pånyttfödd stark vilja och motivation att bygga ny kärnkraft. Sverige är i stort behov av en kraftig utbyggnad av elproduktionen för att kunna leverera till nya elintensiva gröna industrier.
Vi är också i starkt behov av mer baskraft som kan balansera den lynniga vind- och solkraften.
Regeringens mål är därför att det ska finna två nya fullskaliga kärnkraftsreaktorer på plats om tio år.
I likhet med USA som när de drog igång sin nya satsning en bit in på 2000-talet har Sverige inte byggt ny kärnkraft på närmare 40 år.
USA upptäckte den hårda vägen att de förlorat enormt mycket kompetens och viktiga försörjningskedjor under den här tiden. De var tvungna att lära upp sig igen under tiden vilket resulterade i dyrbara förseningar och i fallet VC Summer till att bygget av två reaktorer övergavs helt och hållet 2017 långt innan någon av dem var klara. 90 miljarder kronor gick upp i rök. I det andra fallet byggdes de två reaktorerna klara men till en ofantlig kostnad av närmare 400 miljarder kronor.
Numera är det få som ifrågasätter att Sverige är i stort behov av mer kärnkraft. Inte minst eftersom den tillhandahåller fossilfri el.
Men frågan är hur realistiska den svenska regeringens planer är. I ljuset av den amerikanska erfarenheten framstår framförallt tidsplanen men även kostnaderna som rent önsketänkande.
Det är alltid svårt att rakt av jämföra byggen i olika länder men erfarenheterna från USA borde onekligen få varningsklockorna att ringa i regeringskansliet och hos skattebetalarna.
I delstaterna South Carolina och Georgia har el-abonnenterna fått betala för de havererade byggena under hela konstruktionstiden och fortsätter att göra det än idag för åtminstone 20 år framåt i form av dyrare el-räkningar.
Stor hype råder också kring SMR, små modulära reaktorer, som påstås bli mycket billigare att bygga än de stora anläggningarna.
Vattenfall säger sig vilja bygga sådana och har gjort en intern utredning vars resultat man vägrat offentliggöra.
Den amerikanska staten har satsat stora pengar på att ge bidrag till bolag som utvecklar SMR-konstruktioner. Så här långt har det definitivt inte varit någon succé.
Nyligen tvingades bolaget NuScale Power som skulle bli först med att bygga SMR i praktiken att lägga ned sin satsning. Meningen var att bygga tio SMR i Idaho men projektet övergavs när flera stora abonnenter drog sig ur av rädsla för skenande kostnader.
Det lär lägga rejäl sordin på andra bolags planer.
Sannolikheten för att Sverige ska klara att bygga två kärnkraftverk på tio år måste i ljuset av olika internationella erfarenheter bedömas som extremt liten.
Sannolikheten för förseningar och kraftiga fördyringar som extremt stor.
Så kanske borde regeringen istället lägga mer kraft på att se till att få de energisatsningar på plats som är mer realistiska. En snabbare utbyggnad av vindkraften. Se till att de havskraftvindparker som ligger på regeringens bord får grönt ljus. Satsa mer på solceller och storskalig batterilagring. Det är större chans att den tekniken utvecklas snabbt än att Sverige lyckas få ny kärnkraft på plats inom tio år.
Annars kommer Sverige att vara tvunget att säga nej till de stora industrisatsningarna i norr på grönt stål som är bra för miljön men extremt energikrävande.
Framförallt måste politikerna se till att den nya kärnkraftsatsningen leds av människor med kalla huvuden som säger nej till glädjekalkyler och gör analyser baserade på fakta snarare än önsketänkande.
Annars är risken överhängande att Sverige gör om USA:s dyrköpta misstag.