Fegt av skolan att mana till tystnad

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dagens Nyheter i lördags. En intervju med några tjejer på högstadiet i Abrahamsbergsskolan i Stockholm. De protesterar mot att skolledningen vill sätta regler för hur de får gå klädda och hur mycket smink de ska få bära till skolan.

Skälet till att skolledningen vill införa regler, som förbud mot kjol, stora öronringar, tröjor som visar naveln, utsläppt långt hår, är att de distraherar killarna och klär sig för utmanande.

Det låter tyvärr som samma argument som vissa använder för att förklara varför muslimska kvinnor bör bära slöja. För att inte männen ska frestas.

Alla typer av reglering som inkräktar på individens (lagliga) rätt att få vara som den vill är i mina ögon skrämmande. Visst skulle jag tycka att det var fantastiskt att slippa se 14-åringar på stan med t-shirtar som det stod "fuck me" på eller så mycket ögonskugga att de inte kan hålla ögonlocken öppna - men vill jag bestämma hur dessa tjejer ska få uttrycka sig?

Ska vi inte låtsas om det stenhårda sexualiserade klimatet i samhället och hur det präglar unga, ska vi börja låtsas att skolan i sig är en vadderad sagodröm dit den tuffa verkligheten nekas inträde?

Surprise - skolan är den hårdaste verklighet jag någonsin utsatts för.

Jag vill inte tvinga kvinnor att kasta sin slöja, ännu mindre gnugga sminket av tonåringars ansikten och mana till tystnad. Om skolan inte var så feg skulle ledningen i stället skapa utrymme för diskussion och temadagar, uppmuntra tjejerna och killarna på skolan att starta feministklubbar och diskutera attityder, sexualitet och vad olika ideal egentligen står för.

Hade skolan varit extra modig hade man också vågat prata om elevernas rättigheter, initierat en jämställdhetsplan mot till exempel sexuella trakasserier både elever emellan och från lärarnas håll.

Det är så man förändrar ett samhälle och en skola.

Inte genom att gå bakom ryggen på några tonårstjejer och försöka införa ett förbud mot sättet de valt att uttrycka sig på, vad de valen än baserar sig på.

När jag ringer Nathalie för att få höra hennes egen version svarar först hennes mamma och är förvånad över att jag fått tag i deras telefonnummer via nummerupplysningen. De bytte till hemligt nummer i helgen på grund av för många snuskgubbar och journalister. Nathalie säger att det kom som en chock att lärarna kallade till föräldramöte för att diskutera tjejernas klädsel.

- De sa inget till oss innan om att det skulle införas regler och så utmanande har vi inte klätt oss.

Nathalie är förbannad över att lärarna påstår att det är för killarnas skull.

- Vad ger det för bild av killar, som om de inte kan kontrollera sig själva? säger hon.

Som tur är stod hon och kompisen Hedda på sig, för sin egen och sina kompisars skull. Fullt uppbackade av sina killkompisar. När de står armkrok på bild i tidningen - iförda t-shirtar med texten "Onanist- javisst!" på är det en tyst hälsning till deras kompis i Uppsala. Hon som gick på en kristen skola och i protest mot att onani behandlades som en sjukdom skrev "Onanist-javisst!" på t-shirten till skolfotograferingen. Varpå rektorn tvingade henne att vända den ut och in, för onani är fult och det låtsas vi inte om.

Nathalie är glad att hon stått på sig fast hon känner det som hon fått lite bimbostämpel i media, som om hon slåss för sin urringning, inte rätten att inte diskrimineras. Hon har framställts som en tjej som älskar Britney Spears fastän hon inte gör det. Men vad kan hon begära av de media som är med och skapar störda ideal och kvinnobilder?

- Vad tror du händer nu, med reglerna? frågar jag Nathalie.

- De vågar nog inte införa dem. Inte efter allt liv som vi ställde till med. Men jag vill att vi ska få prata mer om sexigt mode i skolan och varför det finns.

Jag vet inte om Nathalie kallar sig feminist, jag bryr mig inte om vilket. För hon får mig ändå att inse att kampen för jämställdhet och jämlikhet just nu förs av dem som många av oss feminister varit alltför snabba att peka ut som de svagaste offren.

Belinda Olsson