En påminnelse: Vi mår bra av medmänsklighet

Tänk om partiet som säger sig stå för en kristen människosyn kunde visa sig lite mer trogna de bitarna istället för att skriva strunt i debattartiklar.

Några kristdemokrater önskar börja samtala med ett parti som inte vill att folk på flykt kommer hit för att få hjälp.

På KD:s hemsida förklarar man sig ha ”en kristen människosyn och värdegrund” och trots att jag alltid vurmat mer för vetenskap än religion har jag svårt att få ihop det hela. Särskilt efter att jag besökt ett korsprytt tegelhus på torget i Fisksätra.
Diakonen Pernilla och tolvåriga Filip tar emot. Filip visar kläderna han precis fått för att kunna vara med på skolgympan, skor och shorts som hans föräldrar inte kunnat ge honom för de lever inte. Han kom till Sverige ensam och därför hänger han i kyrkan en hel del.

Vi går ner i källaren där matvarorna trängs utmed väggarna. Makaroner, buljong, te, havregryn. Varje fredag packas allt i kassar och delas ut till familjer som inte har råd med mat, hundra kassar varje vecka.

”Men vi behöver mycket mer, särskilt vid jul”,  förklarar Pernilla.

I ett annat rum sitter ett glatt gäng och tillverkar julpynt, någon gör ett radband. Personer som här hittat kompisar och någon som lyssnar.

En väg in, eller tillbaka. ”Oavsett religion så tror vi ju ändå alla på något”, förklarar Pernilla och man kan ju fan bli kristen för mindre.

Det finns forskning som visar att vi njuter av att göra gott för andra människor, även om vi inte känner dem, och av Pernillas arbetsplats att döma stämmer det.

Så medan vi väntar på politiska lösningar och lyssnar på tröttsamt käbbel om vems ansvaret är för folk i nöd, så kan det här vara något att påminna sig om. Det alldeles egna behovet av solidaritet och empati.

Att vi mår bra av medmänsklighet, en medkänsla som inte låter sig begränsas av idéer om vem som hör hemma i vilket land.
Tänk då om partiet som säger sig stå för en kristen människosyn kunde visa sig lite mer trogna de bitarna istället för att skriva strunt i debattartiklar.

I sin absoluta närhet har dom ju något fint att berätta, något som kan inspirera. Nämligen den raka motsatsen.

Beviset för att det som sägs i bönen stämmer:

”Ty det är genom att ge som man får”.

Just på den punkten är ju faktiskt vetenskap och religion helt överens.

Följ ämnen i artikeln