När blev det så ”fult” att bry sig?
Jag kallar dem ”de bortglömda”. De samhället glömde bort. De som slank förbi systemet och aldrig hittade tillbaka.
De bortglömda, som alla ser men ingen lägger märke till. De bortglömda, vars liv handlar om att ta sig igenom dagen och överleva natten.
Men de har ju inte alltid varit bortglömda. De var ju precis som du, ett av barnen som lekte i lekparken, som spelade fotboll på gräsplanerna sent om nätterna under sommaren, vissa hade välbetalda jobb, andra gifta med barn och levde volvo, villa, vovve-liv.
Allt det du upplevt eller kanske upplever, hade många, men någonstans där på vägen så gick det fel.
Året 2011 var 34 039 personer i Sverige hemlösa, och utöver den siffran så har vi ett mörkertal som är ännu större med EU-migranter och papperslösa.
Varje dag går jag förbi dem, och de är en ständig påminnelse för hur livet kan slå fel ibland.
Jag har aldrig varit hemlös, men jag är medveten om att det skulle kunna bli jag.
Visserligen finns det individer som hamnat i missbruk och annan problematik, men för vissa människor så tog livet en sådan tvär vändning att gatan var deras sista utväg.
Ibland blir man förvånad över sig själv. Hur kan jag gå förbi samma person varje dag, se att individen i fråga ligger på marken och fryser, utan att gå fram till personen och fråga ”behöver du något?”.
Förstår ni att vi lever i ett samhälle där våra medmänniskor sitter utanför våra hus och fryser om natten samtidigt som vi själva sitter där i soffan och myser framför tv:n?
Är inte det hemskt? Man skäms ju över sig själv.
Att lägga ansvaret på någon annan är lätt, att inbilla sig själv att en person inte kan rädda världen är också lätt. Visserligen kan man inte förändra världen på en natt, men man kan göra skillnad.
Alla kan bidra på något sätt. Det är dags att sluta med ursäkterna och börja göra något.
I bland känns det som att det blivit ”fult” att vilja göra något bra och säga det. Som att människor uppfattar dig som naiv och pretentiös så fort du närmar dig något som handlar om att göra något för någon annan, och det är synd, för vad säger det om oss egentligen?
Himmel
Prinsessan Madeleines och Chris hälsning till Sverige. Det var i särklass det bästa med hela 2012.
Helvete
Att det är fult och skamligt att vara ”PK”. Nej, ibland är PK bra och bäst och BEHÖVS! HURRA FÖR PK (i ickepretentiösa fall).