En seriös kolumn? Nä, jag har semester
S
ommaren är livsfarlig. Semestern är knark. Slöhetens sötma ger mersmak. Ledigheten sänker pulsen ner till en nivå där hjärnans signalsubstanser pulserar ut budskapet: det är så här det ska vara. Det är så här du ska må.
Ni kan med andra ord inte begära en fullödig kolumn med stringent tyckande. Då får ni invänta Guillou eller Hamilton. Håll istället tillgodo med en bunt blandade sommarreflexioner i vykortsform:
Tyskland 27-29 juni: Bilarna kommer att bli vår död. Det finns alldeles för många bilar i Europa, och ökningstakten verkar helt skrämmande. Att färdas genom Europa är en kamp. Survival of the truckdriverest. Somnar utmattad med white line fever, flimrande vägmarkeringar som dansar på näthinnan halva natten. Nästa gång blir det flyg.
Sydfrankrike 4 juli: Mobiltelefonens tid är snart förbi. Åtminstone i de tätbefolkade delarna av Europa, där trängseln i etern gör det stundtals helt omöjligt att ens komma ut på leverantörernas nät. Kommunikation som slumpartat bingolotto. Man kan lika gärna busvissla.
San Remo, 10 juli: Bland hundratals små modellbilar i leksaksaffärens skyltfönster finns tre som får oss att tappa hakan. Den första är en Mercedes där påven står upp och vinkar bakom en bur av skottsäkert glas. Den andra är en svart trettiotalsmerca med Hitler som gör nazihälsning. Den tredje är Mussolini i fascistuniform och rak arm. Käcka souvenirer från Berlusconis rike.
Sommarsverige, hela juli: Normal självkritik slängs över bord i takt med att termometern stiger. På semestern går vi klädda lite hur som helst. Normalt sett är det skönt, men jag måste ställa mig våldsamt tvekande till vuxna män i trekvartsbyxor. Jag skulle hellre ha ring genom näsan än ertappas i "piratbyxor".
I bilen, 26 juli: Plötsligt en vacker dag är det bara jag och Lucinda Williams i bilen. Jag kör i den takt hon sjunger. Hon är dotter till en poet, och det hörs. Hon är från sydstaterna, och det hörs. Hon vet saker om livet. Hon har cowboyhatt. Hon ser härjad ut. Hon är min hemliga idealkvinna och nu är det ingen hemlighet längre.
Kungsgatan i Göteborg 30 juli: Hur feta ska vi bli? När man väl börjat upptäcka alla dessa breda arschlen och hängsvällande bukar ser man knappt något annat. Folkmassan som strövar längs butikernas skyltfönster ser ut som vaggande gäss. Nationens kollektiva viktökning är en tickande sjukvårdsbomb och min egen ölkagge känns alltmer white trash. Vi var snyggare förr, allihop.
I soffan 31 juli: Det blev ingen tv-sommar och tack för det. Ändå fångade vi årets stora ögonblick i rutan: Håkan Hellströms totaldominans i Allsång på Skansen. Han vet saker om livet. Han har sjömanshatt. Han är hela familjens gemensamma idol, från treåringen med de tindrande ögonen till mamma med den nostalgiska blicken.
Instöbron, 1 augusti: I kvällningen kör vi västerut mot Marstrand. När bron stiger känns det som om man flyger över världens vackraste landskap. Älgö-fjorden, Dyrön, Instö Ränna - utsikten utlöser en sentimental speedball som rusar ut i blodet och ända in i tårkanalerna. Herregud, så vackert. Wish you were here.
Utomhus, kvällstid: Rosévin. Vinet som alla förståsigpåare pinkar på. Så gott det är, särskilt till våldgrillat kött och starka såser. Fast det ska vara kallare än man tror.
Inomhus, nattetid: Sommarens kulturella höjdpunkt är varken Göteborgskalaset eller Stockholm Pride. Det är James Ellroy, igen. Drygt 600-sidiga tegelstenen The Cold Six Thousand har bjudit lika delar glädje och frustration. Glädje, för att han är så ohyggligt bäst. Frustration, för att den experimentella stilen nu gör det svårare än någonsin att hänga med i vad som egentligen händer.
Göteborg 22-27 juli: Enligt ryktet i egnahemskretsar så finns det gott om polacker och tjecker som gör jobbet för 60 spänn i timman, men jag och plastsvärfar målar våra fönster själva. Jobbar sammanbitet hela dan, duschar bort det värsta och sitter sen och ljuger med välförtjänt whisky. Också en form av semester.
Vid datorn när ingen ser: www.spermaharen.se - det är skitlöjligt men jag kan inte låta bli. Schyffert med fleras sajt är vår tids motsvarighet till Mad. Roligast just nu är ordet "kille".