Bebisar blir inte utbrända av utelivet

Gissa om jag satte min latte i halsen när jag häromsistens läste en krönika av Karin Thunberg (Svenska Dagbladet 24/11). Hon oroar sig över stressade bebisar: ”? De rullas i sporrsträck mellan museer och biografer, kaféer och träningslokaler. Och över deras fjuniga huvuden dricker föräldralediga föräldrar?–?mammor mest?–?sina eviga caffe latte /.../ Själv minns jag också alla dessa promenader och kaffestunder när sonen var liten /.../ Nu verkar bebisaktiviteterna ha accelererat till en ännu större rörelse. Frågan är?–?för vem? Ingen föds med behov att se Djävulen bära Prada eller Moderna museets senaste utställning. Rent inledningsvis kan det räcka med en dörrmatta eller elementet under sovrumsfönstret”.

Först måste jag bara få veta. ­Karin Thunberg: var det mer harmoniskt på ditt 70-tal, då vi barn blev nerrökta och för alltid traumatiserade av de velourvuxnas rödvinsfester? Vad gäller babybio och babygym och sådant, har jag inte tid med det, måste hämta stora tjejen på dagis klockan tre och innan dess ska sängar bäddas, tvätt vikas, ärenden fixas och sedan den obligatoriska långpromenaden, för en sak verkar Karin ha glömt sedan hon fick barn. Bebisar är inte alls speciellt glada på dörrmattan. Nej, det finns en orsak till att morsor drar sina stridsvagnar på stan eller i skogen typ dygnet runt. Bebisar sover helst i gungande vagn. Oj, vad jag har försökt lägga sonen på?–?inte dörrmattan för det är inte bra, den är skitig?–?men på filt på golvet, med skallror, men det håller kanske i tio minuter sedan gnäller han. Men än mer intressant är att Thunberg verkar lite irriterad på att mammor?–?ja, för det är ju mest mammor –?försöker ha ett liv under föräldraledigheten. Visst struntar säkert bebisarna högaktningsfullt i Pradafilmen, men är det så fasansfullt med föräldrar med egna behov? Eller som försöker hitta en frizon där ingen suckar djupt när man försöker baxa fram sin barnvagn med skrikande unge i. Bebisar blir ju heller inte direkt utbrända av att ammas på en biograf i stället för hemma i soffan.

Vidare skriver Thunberg: ”Att föda fram ett barn blir som att gå på teater eller åka Tjejvasan /.../ Med den extra stressfaktorn att man bär på några bonuskilon som omedelbart måste gympas bort.” Den som känner en brud som jämför att få barn med att gå på teater räcker upp en hand?

Vem fantiserar Thunberg om? Är det myten om den stressade kejsarsnittsmamman, eller har hon stirrat sig blind på Charlotte Perrelli-amazonen? Jag tror att den här bilden av morsorna som Thunberg bygger upp är just en bild av mediemamman. Samma mediemamma verkar ha förvirrat Leo Lagercrantz som skrev i Expressen för några veckor sedan att vi upplever en mamma-all time high just nu. För kändismammorna kanske det stämmer, som slåss om att promota sina karrärer i tidningarna genom att sälja sin förlossningstory eller senaste semesterresa. Men betyder det att gravida kvinnor plötsligt blivit hett objekt på arbetsmarknaden, erövrat lika lön för samma jobb eller på något mystiskt sätt plötsligt blivit jämställda hemma? Nej, det är bara den gamla vanliga visan. Man kan sälja det mesta genom att spela på KVINNANS osäkerhet inför om hon duger. På senare år har det gått upp för tidningsmakare att man kan sälja det mest till mamman, eftersom hon är samma kvinna som fortfarande inte tror att hon duger fast nu med lite mer pengar och dåligt Mamasamvete. Visste ironin till exempel några gränser när tjejen som sparkade ut Fröken Sverige-tävlingen från Vecko-Revyn?–?Emma Hamberg?–?kröntes till årets Mama härommånaden? I finklänning och med huvudet på sned vek hon snällt ut sitt privatliv i en mer modern variant av skönhetstävling för 30-plussare. Men det betyder som sagt inte att mammor styr världen. De får fortfarande sparken från jobbet medan de hastar mellan babybion och gymmet.

Följ ämnen i artikeln