Hemarbetet - hotet mot immunförsvaret

I filmen Contagion från 2011 drabbas jorden av en pandemi efter att en ny typ av virus börjar spridas.

Jag är inte särskilt förtjust i katastroffilmer. Allra minst filmerna där ett ondsint virus låter lien sjunga över mänskligheten. Det är tråkigt att vara sjuk. Det är ­ännu tråkigare att titta på någon som låtsas vara sjuk.

Dessutom anstränger de sig för mycket. Inte de låtsassjuka alltså, utan filmmak­arna. Viruset har muterats i en manguster som biter en apa, som blir uppäten av en safariguide som laddar bössan åt en tandläkare, från ­Detroit, som tar tunnelbanan på Manhattan och så är New York förlorat.

Teatraliska överdrifter. ­Virus är, i Hannah Arendts ord, en banal form av ondska. De kräver inga slängkappor, dramatiska entréer eller exotiska födelseplatser. Virus lämnar och hämtar på dagis, väntar vid övergångsställen och knappar in pinkoder. Inget är mer trivialt än virus.

Det är därför jag kommit ­ på det perfekta temat för ­nästa katastroffilm: ­hem­arbete.

Allt fler arbetar hemifrån. Själv har jag gjort det i tretton år. Varit min egen chef. Passat på att gå och handla när butikerna är tomma. Gått på gymmet när det inte är trängsel vid löpbanden. Sluppit pendlandet och kollektiv­trafiken. Haft kök och toalett, tangentbord och tryckskärmar som bara används av mig och mina närmaste.

Och, förstås, nästan aldrig varit förkyld.

Nu har jag skaffat mig ett riktigt jobb. Jag har inte ens börjat, men ändå haft några möten. Skakat tass och ­umgåtts. Besökt kontor, dunkat och dunkats i ryggen.

Gissa vad som skett. Det tog mindre än en vecka.

Man anar hur mänsklig­heten kommer att sluta. Nämligen genom att titta åt fel håll. Just som vi står och stirrar på en jättelik komet, kommer en flodvåg bakom våra ryggar. När vi räknat ut exakt hur katastrofalt het jorden kommer att bli, slår en ny istid till.

Hotet är det som vi inte oroar oss för. Och ingen är rädd för hemarbetet.

Om ett par generationer jobbar alla hemma, i en skyddad miljö av välkända, beprövade virus. Alla möten sker via skärm. Kroppen ­andas ut, tar ledigt, överlåter immunförsvaret till sina lataste lymfocyter. Så, en dag, får någon hemarbetare för sig att göra en kul grej: ett gammaldags möte. IRL.

In i rummet kliver 50 skrattande personer, alla utan immunförsvar, men med unika virusstammar. Och sedan ...

Varsågod. Gör filmen. Jag tänker inte se den.

Följ ämnen i artikeln