Smekmånaden är över för Magdalena Andersson
Plus och minus på statsministerns första hundra dagar
Det är nu hundra dagar sedan Magdalena Andersson valdes till partiledare.
Smekmånaden är över.
Aftonbladets Lena Mellin sätter plus och minus på hennes första tid i den absoluta toppen.
Det är i dag hundra dagar sedan Magdalena Andersson enhälligt valdes till Socialdemokraternas elfte ordförande.
Hennes uppdrag var lika lättformulerat som det var svårt. Vänd kurvorna, se till att vi vinner valet.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det gått ganska bra i vissa fall. Sämre i andra.
Väljarstödet. Det finns inget som tär så mycket på ett partis självförtroende som dalande opinionssiffror. Och det har S lidit av sedan valet 2018 med undantag för ett kortare uppsving i början av pandemin.
Men nu ligger stödet för S på samma nivå som i valet 2018. Då röstade 28,3 procent på Anderssons parti. Enligt Aftonbladet/Demoskops senaste mätning skulle 28,2 procent lägga sin röst på Socialdemokraterna om det vore val i dag.
När hennes företrädare, Stefan Löfven, i augusti förra året sade att han skulle sluta låg stödet på 24,6 procent. Succé? Nej, men framgång.
Förtroendet. Svenska folkets förtroende för Magdalena Andersson ligger på en betydligt högre nivå än för Löfven.
Hon gick direkt upp på förstaplatsen i partiledarnas förtroendeliga. Där låg sällan Löfven.
I januari uppgav varannan väljare, 50 procent, att de hade stort eller mycket stort förtroende för den nya S-ledaren. När Löfven meddelade att han tänkte dra sig tillbaka uppgav 32 procent samma sak om honom.
Statsministerkarusellen. Sällan har svensk politik varit lika galen som onsdagen den 24 november 2021.
På morgonen valdes Magdalena Andersson till statsminister. På kvällen lämnade hon in sin avskedsansökan.
Under tiden hade hennes sista förslag till ny statsbudget som finansminister röstats ner av riksdagen. Och Miljöpartiet hoppat av regeringen som alltså sprack.
Det kunde ha knäckt en bräckligare person än ”Magda”. Men hon redde ut röran. Om än med vissa komplikationer som vi ska återkomma till.
Regeringsunderlaget. När Magdalena Andersson på nytt valdes till statsminister den 29 november röstade 101 ledamöter för henne. 248 röstade emot eller lade ner sina röster.
Hennes regeringsunderlag är alltså svagt. Regeringen har mindre än en tredjedel av ledamöterna i riksdagen bakom sig. Det är den smalaste basen en regering har haft sedan en FP-regering som satt ett år för snart 50 år sedan.
Framtiden ter sig på den här punkten inte heller särskilt ljus. Motståndarna, de fyra partierna i högeroppositionen, M, KD, L och SD, är betydligt mer samtrimmade.
Inför de senaste tv-initierade partiledardebatterna i SVT och TV4 har de fyra partierna samlat sig till gemensamma debattartiklar. Först om lag och ordning, senast om kärnkraften. De är dessutom bedövande ense om att de vill ha Ulf Kristersson (M) som statminister.
Magdalena Anderssons alternativ är så spretigt att man nästan kan hävda att det inte finns. Miljöpartiet slåss för att förbli ett riksdagsparti, Centern vill inte tala med Vänsterpartiet – som kräver kontinuerligt höjda pensioner av den som de släpper fram som statsminister. Ni hör ju, läget är skakigt för att uttrycka sig milt.
Andersson har också utfärdat två plånbokslöften till väljarna. Totalt handlar det om drygt 16 miljarder som ska lånas upp för att förbättra vissas privatekonomi. Men det är oklart om löftena går att genomföra.
Köpt stöd. Vänsterpartiet med Nooshi Dadgostar tog bra betalt för att (passivt) stödja Magdalena Andersson som statsminister.
Det blev 9,4 miljarder skattefritt till drygt en miljon pensionärer som antingen får ett garantitillskott till pensionen, bättre bostadstillägg eller möjligen både och.
Förslaget skickas ut på remiss i slutet av den här månaden och då börjar man fila på propositionen. Men det är bråttom. Första utbetalningen ska göras senast tolv dagar före valet.
Det brinner alltså i knutarna. Och om det finns tillräckligt stöd i riksdagen för förslaget är högst oklart.
Valfläsket. Andersson var uppenbarligen rädd för att hamna på defensiven i sin första partiledardebatt strax efter trettonhelgen.
Alltså gick hon på offensiven i stället. För att täppa till truten på motståndarna hostades närmare sju miljarder till två miljoner hushåll med hög elförbrukning snabbt upp. Presentation: 45 minuter före debattstart.
Löftet retade många. Vad är det för mening att spara och gneta om staten rycker ut och räddar dem som inte uppträder klimatsmart? Varningsord för att man kan få betalt för permanent- och fritidshuset har också höjts.
Förslaget har klara drag av valfläsk. Elförbrukningen i stora delar av landet var ungefär densamma i januari i år som förra året. Varför fick man inte pengar redan då?
Regeringens förslag läggs på riksdagens bord i slutet av februari. Beslut ungefär en månad senare. Pengar i börsen? I allra bästa fall i slutet av april. Sannolikt senare.
Fast det blir inga pengar direkt i plånboken. Utan ett avdrag på elnätsavgiften. För den som är berättigad till maxbelopp, 6 000 kronor, kan det alltså dröja innan summan till fullo kan räknas in i hushållsekonomin.
Om stöd finns i riksdagen är även i detta fall högst oklart.
Pannkaka alltså? Det återstår att se.
211 dagar återstår till valet. Magdalena Andersson har tillryggalagt en knapp tredjedel av loppet. Men hon har inte fast mark under fötterna än. Även om vissa saker har gått hennes väg.
Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!
Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.