Det vilar en förmaning över landsbygdsborna
Vi vet allt om rörelsen in till stan. Den blir romaner och film. Två, tre generationer har levt med normen att säga ”Fucking Åmål”. Har man något att komma med, är man det minsta annorlunda – bög, bokmal, såld på etruskisk kultur – sticker man till stan så snart man kan. Där kan man både bli sedd och anonym. Bygga små gemenskaper och slippa oönskad social kontroll. Odla egenart och tolerans.
Berättelserna om landsortens udda och lovande som flyr till stan, blir ofta en historia om dem som slår ur underläge. En rörelse från inskränkt förtryck till kreativ frihet.
Det är ett perspektiv.
Ett annat är att de som flyr till stan inte alls är de marginaliserade och åsidosatta. Allt i vår kultur gör dem tvärtom till vinnare: de som vågar bryta upp, vågar bejaka sitt sanna jag, vågar rata det gamla. De är vår tids ideal, även om de mobbades och vantrivdes i glesbygden.
Det är kvarstannarna som är i underläge. Det är de som misstänks sakna ambitioner, som måste förklara sig, som beskrivs som rädda och fantasilösa.
Detta är ett försök till beskrivning av samhällets värderingar. Det är inte vad jag själv tycker.
Fram tills nyligen kunde man ändå vila i marginalen. Landsbygden kunde också vara en fristad för den som avvek från normen. Föredrog man rötter framför rörelse och traditioner framför självförverkligande, kunde man få göra det rätt ostört på landsbygden.
Man kunde skapa en liten värld. Vara i fred.
De drar fiberoptisk kabel här ute på åkern i Skåne. Det är väl bra. Det finns flera flyktingförläggningar på cykelavstånd. Det är som det måste vara, när världen är som den är. Men det vilar något osynligt, mycket tyngre, över bygden. Ett slags tryck, en förmaning, en uppfostrande blick. Jag vet inte hur jag ska beskriva den, annat än som stadsflyttarnas krav på landsbygdsborna. En underton, ibland en överton, i tidningar, radio och tv. De nöjer sig inte längre med att förklara bort dem som stannade kvar, nu måste kvarstannarna göra bot. De måste skriva under på alla moderna värderingar, utan reservationer.
Det ska städas upp i marginalen. Alla ska med.
Och fiberoptiken därute kommer att fyllas med upprop och anklagelser, smutskastning och misstänkliggöranden, nättroll och hot. Den stora världen är här.