Intrycken det sista rätten tar med sig
SKÖVDE. Advokaten försöker skapa osäkerhet.
Polisen bestämde sig för den misstänkte för tidigt, alternativ har inte undersökts, dna är riskabel bevisning.
Men det är åklagaren som har övertaget efter den första rättegångsdagen om mordet på Lisa Holm.
Tidig eftermiddag, syret är på upphällning i sal fem i Skaraborgs tingsrätt och utanför fönstren är dagen grå.
Advokat Inger Rönnbäck, uppenbart väl förberedd, trummar vidare. "Är vi verkligen säkra på att flickan blev hängd?" "Brottsplatsen är inte nödvändigtvis ladan". "Vi måste våga fråga oss om byborna har något att dölja".
På andra sidan salen, snett bakom åklagaren, sitter Lisa Holms föräldrar och syster. De lyssnar koncentrerat med sammanbitna ansikten. Smärtan kan inte vara enkel att bära.
Kanske aldrig får veta
Kanske kommer de att under de kommande dagarna få svar på sina frågor. Kanske kommer de aldrig att få veta.
"Här ska det handla om fakta", fortsätter advokaten med blicken riktad mot lagman Anna-Karin Lundberg och nämndemännen.
Det har hon alldeles rätt i. En rättegång ska handla om vad som går att bevisa. Åklagaren lägger fram sina bevis och argumenterar. Försvaret pekar på brister. Domstolen tar ställning.
Men en process innehåller också allt det där som inte ska betyda någonting men som kanske ändå gör det. Känslor, moral, psykologi.
Knep kan förekomma
Även domare är människor och människor tar intryck.
Därför kan knep förekomma. Som när advokaten tar upp de våldsporrbilder som hittats i den misstänktes dator och som åklagare Lars-Göran Wennerholm sagt att han inte ska göra ett nummer av, men som brottsoffrens jurist, Tore Brandtler, har nämnt.
Bilder med bundna kvinnor. "Det är min klients bror som har det intresset", säger Rönnbäck.
Åklagaren tänder till. "Det där är snudd på förtal. Inget i förundersökningen tyder på det", fräser han.
Tittar ner i bordet
Den 35-årige litauern, klädd i mörk tröja och jeans, har under förmiddagen mest suttit och tittat ner i bordet och nervöst snurrat på sladden till de hörlurar i vilka han tar del av tolkens översättning.
Nu begraver han huvudet i händerna och hulkar. Tittar upp, biter ihop, hulkar igen. Vad är det han känner? Vad är det han tänker?
Skulle tjäna på förklaring
Tidigare under dagen har åklagaren redogjort för vilka bevis han tänker presentera under målet. Graverande omständigheter radas upp. 35-åringens blod på Lisa Holms byxor. Spår från både honom och henne på knuten till det rep som hon ska ha hängts i.
I morgon ska den misstänkte, som under fem månaders förhör hävdat att han aldrig har träffat flickan, höras. Jag tror att han skulle tjäna på att presentera någon form av förklaring.
Indiciekedjan är stark. Men saker är inte alltid vad det ser ut att vara. Hur kommer det sig att dna från den åtalades hustru, inte längre misstänkt, finns på flickans trosor? Indirekt medger åklagaren att frågetecken finns.
Sitter kvar i bilen
Skymningen är i antågande då vi åker till den numera riksbekanta ladan i Blomberg. Åtta fordon från tingsrätten. Efter dem pressupbådet.
Kallt är det, drönare från ett medieföretag hovrar i luften, grannar och tillresta nyfikna har samlats, avspärrningsband har satts upp, den misstänkte sitter kvar i kriminalvårdens bil med en filt över huvudet.
En man som bor i närheten ger mig en bok han har skrivit om Palmemordet, spåren leder tydligen till Sydafrika, kor råmar.
Fotografier från påstådd mordplats på en skärm i rättssalen i all ära, men för att till fullo kunna värdera åklagarens resonemang måste rätten bilda sig en egen uppfattning på plats.
Mördades Lisa Holm i detta dammiga gamla slaktrum?
Intrycken från ladan blir det sista rätten tar med sig efter en lång dag av fakta, påståenden och ifrågasättanden.
Även det har betydelse.