I media är invandrare alltid bara invandrare

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-10-10

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I

söndags, som en följd av att USA inlett bombningarna av Afghanistan, kom det en liten textremsa i rutan där det stod att "Mustafas show utgår". Tack Gud tänkte jag. Det är krig i världen, det sista vi behöver är dum och fördomsfull underhållning i kväll.

När "Mustafa show" först dök upp i tv-tablån tänkte jag att "shit, något har hänt på SVT". Nu tvingas inte invandrare in i ett av två små tv-fack längre - störiga förortskillar i ungdomsmagasin eller programledare för Mosaik - utan nu får de ta steget upp i den så kallade stora ligan. Nu får de göra den bredaste och folkligaste underhållningen av dem alla - talkshow. Mustafa kanske till och med bryter utan att man gör en grej av det, i så fall ska jag aldrig mer gnälla över tv-licensen, tänkte jag.

Men så var det inte.

Mustafa är en karaktär, ihopsatt av manusförfattare på uppdrag av Nordisk Film TV och spelad av Sharam Rahi, ursprungligen från Iran. Han är liten och rund. Han är glad och framförallt... lite korkad va? Fast jag antar att det ska uppfattas som att han bara är just glad och lite crazysnäll.

I första programmet springer han runt och gör reportage om ensamma invandrare som misslyckas med att skaffa svenska vänner. Han går in på polisstationen och undrar om han får bli vän med polisen, han knackar på hos sin granne och tvingar på honom socker. Och Mustafa är så ettrig att jag skulle bli galen om han var min vän. Men jag antar att vi ska skratta i tv-soffan och tänka att så där är det ju, svenskar är kyliga och misstänksamma och invandrare är påträngande och högljudda.

Kanske är det roligt egentligen, kanske är jag bara surtråkig. Men den här talkshowen slåss mot en verklighet som är olycklig och förutom att manuset är rätt dåligt så blir därför helhetsintrycket bara sorgligt.

När såg du senast en nyhetsuppläsare som på bruten men fullt förståelig svenska läste nyheterna, hur många beslöjade kvinnor sitter i riksdagen? Hur många mörkhyade tjejer vinner Fröken Sverige? Det räcker om du använder ena handen när du räknar för längre kommer du inte att komma.

Det finns två synliga stereotyper av "nysvensken". Den "duktig invandrare" som pluggar stenhårt tills svenskan är perfekt och inte avslöjar ett spår av utländsk härkomst, perfekt assimilerad och kulturellt anpassad intill bortblekt, gärna med åsikter som "det finns ingen rasism om man inte vill" eller "alla får klara sig själva", e l l e r den tokiga bullriga invandraren, som förvränger sin dåliga svenska tills det blir standupcomedy och som vill vara kompis med alla för att han eller hon är en så glad och munter invandrare och ber om ursäkt när han eller hon blir överkörd på foten av en barnvagn. Nu finns den sistnämnde alltså i en tv-ruta nära dig.

Och media är inte sena att hänga på: ur ett invandrarperspektiv får man alltid plats i tidningen. Ta händelserna mellan USA och Afghanistan. På senaste tid har invandraren en uppgift, eller möjligen två: vara invandrare och försvara sig. Han eller hon kan inte bara vara med för att vara med. Inte bara diskutera försvarspolitik, analysera Bushs tal eller kommentera i allmänhet utan som just det angripna offret som ska försvara hela det muslimska folket. Mustafa får så klart vara med i tidningen, han är den roliga och totalt oprovocerande invandraren.

Eller som reportern i Expressen säger: "Det är härligt att se en nysvensk lyckas..." Lyckas med vad?

Medan Luuk är Luuk och sitter i sin designade stol på sina egna premisser så är Mustafa en påhittad karaktär som är lite korkad och det suger! Vem ska identifiera sig med honom? Det är så att jag längtar tillbaka, till Alexandra Pascalidou som pekade finger åt oss och undrade något i stil med varför hela svenska folket är rasister och jag satt och skrek till teven att den där programledaren är så fördomsfull själv att hon spricker snart, vaddå "alla svenskar"? Men Pascalidou fyllde ändå en funktion, hon vägrade vara bekväm, hon kanske kom in som ett alibi på SVT - troligen - men hon struntade i det. Hon var en nagel i ögat och hellre det än en go och rund Mustafa som driver med sig själv, för den enda poängen att vi ska acceptera honom.

Belinda Olsson

Följ ämnen i artikeln