Jag är så oerhört stolt över dig min lillasyster
Det är dagen efter valet och min lillasyster ligger och sover. Hennes rosa finklänning svajar utanför fönstret, den har hängt fastknuten där de senaste veckorna. Det var det enda rosa tyg hon hade när hon skulle kampanja och nu är den lite solblekt och blöt. Min syster var en av alla dom som ville skriva feministisk historia
i söndags. Sen blev det mest SD av alltihop.
När hon föddes fick jag ett ansvar att fixa en bättre värld till henne. Fajter jag tog med våra brorsor, föräldrar och världen, var plötsligt inte bara för min skull. Tog jag plats så var det också för att hon skulle få. Nu låter jag kanske som en pappafeminist, men pratet om systerskap blev på riktigt med en riktig syster.
I valrörelsen har jag följt hennes gäng. Jag har sett dom diskutera politik och vilket parti som vågar mest. Jag har imponerats när dom orkat förklara vad jämställdhet är på familjemiddagar,
i sociala medier och i debatter. Vad kvinnor är värda och hur samhället måste fungera om dom, nej vi, ska vara fria. Jag har fått följa resan från blyga likes till långa brev om livsvillkor och klass, deras uppgörelser med rasism och sexism. Jag har sett dom ta plats i samtalen, demonstrationerna och i partierna. Tjejer som ifrågasätter. Som backar upp varandra och kopplar ihop sina liv med kvinnors över hela världen för att visa vad solidaritet handlar om.
Folk har kallat deras engagemang för ”hippt” när de krävt rätten till sina egna kroppar. Just nu sitter det personer i stadshuset och säger att det dom kämpar för är extremt. Människors lika värde är extremt. Andra har undrat hur dom ska kunna leva med konsekvenserna av sina val, att vissa av dom röstade på ett parti som inte kom in i riksdagen.
Men alla vet att den här valrörelsen varit en annan utan dom. Politiker hade inte diskuterat – eller affischerat om – feminism om inte unga kvinnor krävt att frågorna lyfts. Det har gjort skillnad och det har förändrat svensk politik. Så när min syster vaknar ska jag berätta hur oerhört stolt jag är över henne och alla som gav precis allt inför det här valet. Om några år kommer jag kunna säga till barnet
i hennes mage att din mamma, min lillasyrra, hon var en av dom som skrev historia.