Vi har journalisthögskolan att tacka för smaklösheten
Det måste vara riktigt jobbigt att tyngas av så strikta skyldigheter. Jag talar förstås om journalisterna och deras lott.
Jag har alltid undrat vad de har för sig på journalisthögskolan.
Tre år är lång tid. Vad kan man rimligen fylla den med, som det inte vore enklare att lära sig i arbete? Att sitta på kavajskörten i sändning? Hur man bäst rengör ett tangentbord? Strukturalistisk semiotik?
Stavning?
Med åren har jag börjat förstå att jag funderat i helt fel banor. Att utbilda sig till journalist handlar inte i första hand om att ta till sig kunskaper, eller att nöta in en färdighet. Det är snarare ett slags uppfostran.
Eller, om vi ska vara exakta, motsatsen till uppfostran. Det handlar om att göra sig av med något.
De flesta människor bär ju på en gräslig mängd hämningar. En del är baserade på så enkla saker som empati eller blyghet. Andra är inlärda.
Man kanske har fått inpräntat i sig att man inte spottar på gatan. Eller att man inte vältrar sig i andras olycka.
Eller att det finns en tid och plats för allt.
Sammantaget kan man kalla allt det där för uppfostran. Och inget utgör ett större hot mot journalism än en god uppfostran. Därför behöver vi journalisthögskolor.
Där blir man av med sådan.
Om jag inte är felinformerad gick Sveriges Televisions Rolf
Fredriksson på journalisthögskolan i Göteborg. Den verkar ha gjort ett bra jobb.
För tror ni inte att han ändå kände en liten rest av inre motstånd innan han harklade sig? Nog måste han ha samlat sig en aning innan han bestämde att en minnesstund i Auschwitz-Birkenau var rätt plats att avkräva kronprinsessan Victoria ännu ett svar i den gamla uttjatade frågan om Walther Sommerlaths politiska förflutna?
Det är en sak att frågan är oförskämd. Den sortens hänsyn skulle jag tro att man utplånar redan efter en termin på journalisthögskolan.
Men saken är ju att just den frågan i just det sammanhanget också är djupt osmaklig. En dryg miljon människor mördades ändå i Auschwitz.
Ett par av de sista överlevande stod bredvid. Att i det läget se det som sin främsta plikt att försöka genera kronprinsessan, kräver ett verkligt proffs.
En förmåga att sätta massmord åt sidan för det småaktigt snaskiga. Ett vältränat dåligt omdöme och en förmåga till smaklöshet i elitklass.
Det måste vara jobbigt att tyngas av den journalistiska skyldigheten att ta sig för något sådant. Men Rolf Fredriksson klarar det.
Tack för det, journalisthögskolan.