Svenskast är att sluka en portion skadeglädje
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-05-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jorå, jag vet. Det är måndag, en ny vecka och ni vill helst glömma. Det är för er som det är för Christer Björkman:
”Nej, det är helt svart.”
Ni är ”i chock”. Precis som Björkman, som ”alla” och som Danmark, enligt tidningen. Ni anser att det är, med Berts ord, ”en katastrof för Norden”.
Ni vill lägga obehaget bakom er. Se framåt. Kanske besöka Skara den 27 juni eller Enköping den 28 för att visa er lojalitet med den egentliga vinnaren på turné. Hävda nationens ställning gentemot den slaviska smaklösheten.
Shakin’, shakin’.
Är det något ni inte tolererar denna bakismåndag så är det roade flin. Inget skadeglatt gottande i fiaskot. Inget cyniskt vältrande i att vi äntligen har fått förklaringen till varför det heter västgötaklimax – Bert kommer från Skara.
Men nu får ni det ändå. Jag kan inte låta bli. Det finns så mycket att flina åt.
Läste ni till exempel om att Kayo, Gladys och Blossom låtit Bert smiska dem på rumporna (med kroppsstrumpa på, bör kanske påpekas)? Det skulle hjälpa dem att ”tända till” innan de gick ut på scen. Det fanns till och med en bild på kinket i tidningen i förrgår.
Inte sedan Lars Leijonborg talade ut om sin pungfrisyr och ändå inte steg i opinionsmätningarna har vi sett något så förnedrande. Tänk dig själv: Skulle du vilja bli smiskad av Bert Karlsson i utbyte mot en åttondeplats i melodifestivalen?
En förstaplats, okej. Vinner man är allt glömt. Men att låta Bert randa ens rumpa som uppvärmning för att få ännu mer stryk av länder som Lettland, Malta och Cypern?
Kom inte och säg att det inte är rätt kul.
Och allt det andra ståhejet. Om att Lettlands vinnarlåt måste ha skrivits av en kompositör som går på crack. Eller, som något ljushuvud som inte räknat på var större delen av Europas befolkning finns, skrev i den andra tidningen: Lettlands låt är inget vidare ”trots att några mellaneuropéer hävdat poplåtens förträfflighet”.
Så var det thrillern om stjärtarna. Skulle vi få se dem eller inte? Och thrillern om plagiatanklagelserna. Skulle den självklara vinnarlåten ens få ställa upp, eller skulle den diskas?
Åttonde plats. Och det blev det bara för att Bosnien, som gillar Sverige sedan kriget, och Danmark, som är i krig med Sverige därför att de tycker att för många svenskar är mörkhyade, gav Afro-Dite en tolva och en tia.
Shakin’, shakin’.
Missförstå mig inte. Jag röstade också på Afro-Dite. Man är ju svensk. Man har ju bättre smak än de där mellaneuropéerna. Men svenskast av allt är inte att bli chockad av schlagerfestivalen. Svenskast av allt är att glupskt sluka en läcker portion skadeglädje när den serveras.
Jag kan knappt bärga mig till fotbolls-VM.