Jag vill se Sveriges muslimer protestera lika starkt
Det är en intervju så lågmält stark att den går in i själen. Gjord för italienska Repubblica TV med Abdelmajid Kinani. Imam i italienska Monfalcone. Med lugn röst, i moll, säger han: ”Ett enkelt fördömande räcker inte längre. Det är tid för oss muslimer att gå ut på gatorna”.
När han pratar om terrorn i Paris är imam Kinani tvungen att hämta andan. ”Jag har inte kunnat sova alls. Jag tänker så på de som drabbats”.
Han pratar om vikten av att alla goda muslimer på allvar med kraft nu visar vägen. ”Annars hjärntvättas vilsna unga av ledare som inte har några religiösa mål alls”.
Från muslimska centret i Genua kommer domen: ”Terroristerna är krigsförbrytare”. Från imamen i Crotone: ”De är djur”.
Studenter från Kalabrien bär skyltar: ”IS är inte muslimer”. Samma sak i stad efter stad.
I Frankrike hölls i går, i landets 2 500 moskéer, fredagsbön med ett totalt fördömande av alla former av våld och en deklaration av lojalitet med Frankrike.
I Italien ordnar landets muslimska nationella råd i dag manifestationen ”Not in my name”.
Jag vill se samma sak i Sverige. Inte bara enskilda aktioner och fördömanden. Utan denna samlade manifestation, utan minsta förbehåll och rädsla. Denna goda, modiga kraft som nu fyller italienska torg och gator. Tiotusentals muslimer som fått nog av islamisterna. Många kristna och icke troende deltar också.
”Jag ska inte behöva känna mig skyldig bara för att jag är muslim”, invänder somliga debattörer.
Sant. Lika lite som män som inte våldtar och misshandlar behöver känna skuld. Det innebär inte att man inte bör ta totalt avstånd och vara en god motkraft.
Det som nu sker i Italien och Frankrike är bästa sättet att motverka den rädsla och de/vi-känsla som skapar hat.
Enade mot terror och därmed också mot islamofobi, antisemitism, antikristna, antiateister, homofober, mörkermän. Därför att när vi enas är det enda ”de” som återstår, den enda verkliga fienden, fanatikerna.
Isolerade.
När de italienska muslimerna nu går ut och vi andra sluter upp och tar deras händer, då ger vi IS fingret.
Söndrade faller vi, enade står vi.