Teatern ser högeråsikter som bristsjukdomar
Det turnerade en pjäs för något år sedan, en monolog, om en man. Han hade ett trist jobb, ett trasigt kärleksliv och var i allmänhet missnöjd. Han kände sig ensam. Han tyckte att det hade börjat bli lite väl många invandrare.
Ett inte särskilt originellt manus, alltså. Snarare en stereotyp. Poängen var förstås det där med invandrare. Resten var förklaring. Ungefär såhär: man blir skeptisk till invandring därför att man är:
A) misslyckad
B) oälskad
C) ensam
D) rädd
E) alla ovanstående
Jag har tänkt på den där pjäsen på sistone. Snart sagt varje kultursida i landet har nämligen tryckt artiklar som diskuterat om svensk teater är vänstervriden. Litteraturvetaren Johan Lundberg påstod det på Expressens kultursida för en dryg vecka sedan.
De som har gått i svaromål har hävdat att Lundberg har fel. Eller att han har rätt, men att det är ointressant. Eller att han har rätt och att det är som det ska vara. Eller att han borde sluta gnälla och sätta upp sin egen teatergrupp.
I korthet.
Det är en diskussion av det sura, snarstuckna slaget. Man anar att det googlats en hel del på snyggare synonymer till ”idiot” och ”arsle”. Tråkigt, för det finns något att tala om.
Att kulturlivet i allmänhet är vänstervridet är ingen hemlighet. Men det minst intressanta med det är själva politiken. Det är följderna – fantasilösheten, likriktningen, den bristande nyfikenheten – som är tråkiga.
Monologen om den ensamme mannen är ett gott exempel. Det var inte en särskilt vänsterpolitisk pjäs. Men den låg i kulturlivets huvudfåra.
I den huvudfåran blir personer som inte har vänsterståndpunkter alltid stereotyper. Deras åsikter måste ges en psykologisk förklaring. Åsikterna kan inte växa ur intellektuell analys och filosofiskt försvarbara värderingar.
Högerståndpunkter betraktas snarare som bristsjukdomar. Vänsterståndpunkter, däremot, är självklara. De behöver ingen bakomliggande psykologisk botten. Ingen grund i missunnsamhet, maktlystnad, narcissism, konformism, eller vad man skulle kunna tänka sig. Vänsteråsikter är det friska normalläget.
Personer med åsikter åt högerhållet saknar helt enkelt djup, humor, självinsikt i den svenska kulturens mittfåra. De ges ingen värdighet. Ingen integritet. Det längsta man kan sträcka sig är att tycka synd om dem.
Jag tror inte alls att det är ett medvetet politiskt val. Det är snarare ett tecken på hur snävt och oreflekterat klanartat svenskt kulturliv är. Det är mycket värre.
Dagens byggnad
Den kroatiska nationalteatern i Zagreb ritades av den Wienbaserade arkitektbyrån Fellner & Helmer och stod färdig i oktober 1895. Fellner & Helmer ritade många teatrar i det Österrikisk-ungerska imperiet och skapade på så sätt ett slags officiell imperiearkitektur.
Dagens fakta
Den symboliska dubbelörnen har använts åtminstone sedan 1700-talet före Kristus, då hettiter hade den på vissa sigill.