Det finns något poetiskt med arbete för ingenting

Det är lätt att begripa att man måste jobba hårt för att något ska hända. Det är svårare att begripa varför det krävs så mycket arbete för att inget ska hända, skriver Johan Hakelius.

Pernilla Ström skrev en kolumn i Svenska­ Dagbladet för någon vecka sedan. Den handlade om att hon hade fått idén att tillsammans med några kompisar anställa en tiggare. Lägga ihop en massa praktiskt arbete som inte hade blivit gjort och göra ett jobb av det. Det kanske inte skulle bli så långvarigt – ett par, tre veckor – men ändå.

Det gick inte, förstås. Eller gick och gick. En teoretisk möjlighet fanns. Men krånglet för att göra det teoretiska praktiskt, malde systematiskt ned alla goda intentioner. Om inte tiggaren kunde uppge sitt ”skatteregistreringsnummer i hemlandet” var nog inget jobb att tänka på. Och så vidare.

Blanketterna kunde lika gärna ersättas av en standard­iserad lapp: ”Var vänlig gör ingenting”.
Vilket fick mig att tänka på en text som Hanne Kjöller skrev i Dagens Nyheter för ytterligare någon vecka sedan. Den handlade om en bilfirma som fick inbrott. Hela förloppet fanns på film, men polisen skrev av ärendet innan de ens sett filmen. De gjorde ingen brottsplatsundersökning. Det görs inte om inbrott sker på företag, fick vi veta. Då görs vanligen ingenting. Vid heminbrott görs dock alltid en brottsplatsundersökning.

Och de undersökningarna leder, i 97 procent av fallen, till ... ingenting.

Jag börjar ana ett mönster här. Det gäller inte bara Skatteverket och polisen. Det smyger sig in varhelst det finns myndighetsärenden att administrera.

Det vore fel att kalla mönstret förstelning, för det an­tyder att inget rör sig. Så är det inte alls. Mitt intryck är tvärtom att nästan alla myndigheter är fulla av flitiga myror som drar sina strån till stacken.

Det märkliga är resultatet. Ingenting.
Det är lätt att begripa att man måste jobba hårt för att något ska hända. Det är svårare att begripa varför det krävs så mycket arbete för att inget ska hända.

Om nu polisen antingen gör ingenting direkt, eller ingenting efter ett ordentligt jobb, vore det inte enklare att lägga ned polisen, så blev ingenting gjort alldeles av sig självt? Och varför administrera alla skatteblanketter? Vore det inte enklare att trycka upp den där standardiserade lappen, så var det färdigt?

Det finns förstås något poetiskt med allt arbete för ingenting. Kanske är det vad som kallas civil­isation.

Följ ämnen i artikeln