Flyktingbarnen blir hemlösa
MALMÖ. Maria och hennes lilla dotter har de senaste dryga två åren flyttat runt mellan 13 boenden: en månad hos en vän, tre månader hos en annan, en månad hos en tredje.
Så där har de snurrat runt, Maria och flickan som nu är fyra år, de är en del av den nya, skrämmande hemlösheten som Malmö stad larmade om förra veckan.
1070 barn och 1752 vuxna är nu hemlösa i Malmö. Andelen hemlösa barn ökar dramatiskt: år 2009 var de bara 161. De har således blivit närmare sju gånger fler medan antalet vuxna utan bostad fördubblats under samma period.
Maria berättar sin historia över en högtalartelefon. Hon lever tillfälligt på stödboende eftersom hennes man slagit henne och flickan. En tolk och jag sitter i en förortslägenhet och frågar in i högtalaren, Maria sitter i en annan lägenhet och svarar. Ute är det svart och ljusen från områdets TV-apparater glimmar i det kompakta novembermörkret.
Hon redogör med precision för boende efter boende, stadsdel för stadsdel, fyra vuxna och min dotter i en lägenhet, där var vi tre månader, sedan bodde jag hos en vän som också har barn i en månad, sedan hos en annan i två månader...
Detta skulle kunna vara en berättelse om skandalös social nedrustning.
Men det är det inte.
Maria är nämligen flykting, hon kom till Sverige i den stora vågen sensommaren 2015. Det gör inte hennes rättigheter mindre, hon har uppehållstillstånd, eller hennes liv mindre svårt – snarare tvärtom.
Ändå är det som om det faktum att hon är flykting ska, inte förtigas, men kanske inte talas för mycket om. Det är också förklaringen till att nyheten om alla hemlösa barn för många blir svårbegriplig och märkligt ... anonym. De blir som skuggor som vi anar och som sedan försvinner.
Stadsmissionen i Malmö har förmedlat kontakten med Maria. Stadsmissionen är en av dessa oumbärliga organisationer som hjälper tusentals människor till en smula värdigare liv och som bistår när nöden är akut.
Liv Palm, ansvarig för Stadsmissionens ungdomsverksamhet, berättar om familjer där hemlösheten är det enda som skiljer dem från andra.
Inget missbruk. Ingen psykisk sjukdom. Barnen går på dagis och i skolan. De har fritidsaktiviteter. Men hur ska de kunna koncentrera sig på sina uppgifter när de inte vet var de ska bo nästa vecka. När de kan tvingas flytta med en dags varsel?
Exempel: Skilsmässa. Fadern behåller lägenheten, modern flyttar runt med två barn, ett går i högstadiet, det andra på gymnasiet. Modern har några gamla betalningsanmärkningar, några missade räkningar, och får därför inget hyreskontrakt. På ett halvår tvingas hon flytta runt med barnen till fyra fem olika adresser.
Exempel 2: En hemlös familj placeras av socialen på vandrarhem utanför Hässleholm. Men barnen går i skola i Malmö. Det innebär fyra timmars pendling varje dag.
Exempel tre: En kvinna med nyfödd baby slängs ut av sin make och dennes släkt. Kvinnan och barnet placeras av socialen på ett vandrarhem bland aktiva knarkare. I den miljön ska kvinnan också försöka sköta sina studier.
– Det finns helt enkelt inte bostäder till alla, säger Liv Palm.
Befolkningen i Malmö har ökat 30 år i följd. 2016 ökade invånarantalet med 5 900 personer. De bostäder som byggts, cirka 1500 per år, har inte räckt till, inte ens med en ökad takt. 2016 byggstartades 3100 bostäder.
Förr kunde den som var hemlös få hjälp av socialen. I dag säger socialen – korrekt – att den inte är någon bostadsförmedling.
När jag frågar personal på Stadsmissionen hur många av de hemlösa som är invandrare får jag svar som dessa: Vi talar inte om etnicitet, vi talar om människor. Och: Vad är syftet med ditt reportage?
Syftet är att försöka begripa vad som händer.
Birthe Wallin, chef för Stadsmissionen, hon har arbetat där i 23 år, talar också om ett hårdnande samhälle.
– När jag började jobba fanns en massa lägenheter att välja på. Nu finns inga. Det finns helt enkelt inga.
För den sårbare är risken att falla igenom så mycket större i dag:
– Du drabbas av psykisk sjukdom. Du missar några räkningar. Du mister ditt hem i flygande fläng.
När jag frågar Birthe Wallin om andelen invandrare blir hon också besvärad. Det är inget man talar om, inte för att uppgifter saknas utan för att det anses irrelevant och potentiellt farligt: grupp kan ställas mot grupp, nyanlända mot infödda.
Men hon erbjuder sig att skicka en redovisning som kommunen gjort.
Av den statistiken framgår bland annat:
* 2013 var majoriteten av de hemlösa svenska medborgare. 2017 är majoriteten utländska medborgare.
* 2013 var 282 personer hemlösa på grund av störande beteende, obetalda hyror och liknande. 691 personer var hemlösa på grund av "bristande förankring", det vill säga att de saknade ingångar i samhället, de var nya i Sverige. 2017 var motsvarande siffror 373 och 1368.
* Den sociala hemlösheten (missbruk etc) ligger alltså i stort sett stilla. Det är den strukturella hemlösheten (saknas bostäder) som ökat, främst sedan 2013 och med brant stigande kurva under 2015. För fem år sedan stod 30 000 personer i bostadskö i Malmö, i dag är de 80 000. Malmö behöver 2700 nya bostäder per år fram till 2027 för att få bort underskottet.
Kanske är det mer alarmerande när nyanlända blir hemlösa. Hur ska barn och vuxna kunna komma in i det svenska samhället om de ständigt oroar sig för var de ska sova nästa vecka.
Personalen på Stadsmissionen säger:
Barnen blir trötta, ledsna och otrygga. De kan inte fokusera på studierna. Deras väskor är alltid packade, redo för flytt.
Maria var tonårig, inte ens myndig, när hon anlände med sitt lilla barn till Sverige. Hon kunde inte läsa eller skriva och hade aldrig gått i skolan. Nu studerar hon svenska, matematik och geografi på grundskolenivå. Flickan går på dagis och talar svenska.
– Jag hoppas hon får växa upp som ett vanligt svenskt barn, säger Maria.
Fotnot. Maria heter egentligen något annat.