Peppiga vykort kan inte dölja sanningen
Jag hör på radion att nya forskningsministern Helen Hellmark Knutsson vill titta på ett bonussystem för att fler kvinnor ska forska, bli professorer och få del av anslagen. ”HURRA!” skriver jag på ett vykort till ministern, eftersom vykort gör susen.
För ni läste väl om sjuåringen Amanda som trodde att tjejer inte kunde bli professorer? Mammans vän delade dialogen på Facebook och efter någon vecka började det droppa in peppiga brev och vykort undertecknade av kvinnliga professorer ifrån hela landet: ”Vi finns!”, ”Du kan visst!”.
Jag vill pussa varenda en av dessa bildade superhjältar som tog sig tid att förändra en sjuårings världsbild och samtidigt vill jag redan nu framhålla Amandas analytiska briljans. För om vi ska vara helt ärliga: hennes bild av läget är ju korrekt?
Tre av fyra svenska professorer är män. Av de 876 nobelpris som delats ut har 47 gått till kvinnor. Om Amanda läst New York Times hade hon kunnat hitta några förklaringar i artikeln ”Why are there still so few women in science?” och om hon lyssnat på sommarpratet av Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, så hade Amanda fått veta att hon som kvinnlig forskare förmodligen skulle bli underbetald och motarbetad (men säg det inte till henne, inte ännu!).
Hade hon sökt attraktiva forskartjänster och berättat om sina grupparbeten skulle hon avfärdats som ”osjälvständig!”, medan manliga gruppmedlemmar hade premierats. Kort sagt: hon och högt meriterade kvinnliga kollegor skulle med stor sannolikhet få stå tillbaka för mindre meriterade män. Ganska opeppigt.
Kruxet med förebilder är ju att dom aldrig kan göra hela jobbet eftersom förebilderna är så få av en anledning.
Bristen på kvinnliga professorer handlar inte enbart om att dom som funnits inte skickat tillräckligt många inspirerande vykort, eller att sjuåringarna sett för få idolbilder på Marie Curie och Marie Maynard Daly (men jo, det har dom).
Vill vi att Amanda och hennes polare ska satsa på forskning måste man garantera en miljö utan inbyggd diskriminering av kvinnor och utan sned fördelning av kapital och förtroende och sånt kan inga förebilder i världen fixa på egen hand.
Men en ny forskningsminister kanske kan? Jag skriver på vykortet till Hellmark Knutsson ett genuint ”Lycka till!”.