Pakten är ett fuskbygge för de som vill köpa sig fria

Ylva Johansson har lyckats baxa frågan i hamn efter flera års kamp.

EU:s nya migrationspakt kallas historisk och målas ut som att den en gång för alla löser migrationsproblemen.

Tillåt mig tvivla.

Uppgörelsen är ett fuskbygge lika fullt av hål som människosmugglarnas sjöodugliga farkoster. 

Jag förstår om EU-kommissionär Ylva Johansson andas ut och att Sverige försöker ta åt sig äran av att under sitt ordförandeskap i EU ha lyckats med det som sedan flyktingkrisen 2015 framstått som omöjligt, en gemensam migrationspolitik inom unionen.

Johansson har kämpat i motvind ända sedan hon tillträdde som kommissionär 2019 och nu har hon lyckats baxa frågan i hamn.

Men granskar man uppgörelsen närmare står det snabbt klart att den är full av brister.

Grundproblemen som behöver lösas är två:

• Långt många fler flyktingar och migranter vill ta sig in i Europa än vad kontinenten anser sig ha möjlighet att ta emot.

• Många av EU-länderna vill inte ta emot några flyktingar/migranter alls eller väldigt få.

Trycket från hundratusentals människor som tar sig illegalt till EU varje år i kombination med oviljan hos många länder att ta emot dem har lett till att gränsländer som Grekland och Italien inte registrerar alla flyktingar som kommer utan låter dem resa vidare mot norra Europa. De sugs upp i skuggsamhällen där de jobbar svart eller begår brott för att livnära sig. Skuggsamhällen som bara växer i många av Europas länder och bidrar till ökad otrygghet.

Den nya migrationspakten som EU:s migrationsministrar klubbade i går löser inte de grundläggande problemen.

Flyktingar i havet utan för italienska ön Lampedusa efter att deras båt kapsejsat.

Tvåtusen drunknar varje år

Människor kommer fortfarande att försöka ta sig till Europa, bland annat i livsfarliga båtar över Medelhavet. Varje år drunknar omkring 2 000 människor under den resan.

Centralt i uppgörelsen är att ekonomiska migranter utan verkliga asylskäl snabbt ska skickas tillbaka. 

Snabbt i det här fallet innebär inom sex månader.

För det första har detta redan prövats tidigare genom införandet av så kallade ”hot spots” och misslyckats.

För det andra vill många av migranternas hemländer inte ta emot sina egna medborgare. 

Det har EU tänkt lösa genom att skicka dem till transitländer varifrån de gjort resan till Europa, som exempelvis Tunisien. Men det finns inga garantier för att dessa transitländer tar emot andra länders medborgare. Risken är uppenbar att det fortsätter som i dag. Migranter blir kvar i läger i Europa och lyckas till slut ta sig vidare på kontinenten.

Det är tveksamt om EU:s plan att hota med indraget bistånd eller tuffare visumregler räcker för att ändra inställningen hos ursprungsländerna.

Sedan 1997 gäller regeln att flyktingar måste söka asyl i första landet de kommer till i Europa, det som kallas Dublinkonventionen. Men det är just detta som skapat problemen eftersom det innebär att ett fåtal gränsländer får ta hela smällen.

Frivilligt att ta emot

Ändå är grundlösningen i den nya pakten att Dublinkonventionen ska fortsätta gälla.

I tillägg införs en ”tvingande solidaritet” som innebär att när det kommer väldigt många flyktingar ska gränsländerna kunna begära hjälp med omfördelning. 30 000 flyktingar ska kunna fördelas till övriga EU-länder efter kriterier som BNP och folkmängd. 

Men mottagandet är helt frivilligt.

Länder som vill kan köpa sig fria genom att betala 200 000 kronor per asylsökande som man vägrar ta emot. Länder kan också välja att istället för att ta emot flyktingar hjälpa till med resurser för mottagandet vid EU:s gräns.

Man kan helt enkelt köpa sig fri från ansvar.

Ungern och Polen vill inte ta emot några asylsökande överhuvudtaget. Länder som Malta, Bulgarien, Österrike, Litauen och Slovakien är också fientligt inställda och gick med på pakten först efter hårda påtryckningar. Sverige vill att hänsyn ska tas till att vi tog emot så många under flyktingkrisen 2015.

Risken är uppenbar att en majoritet länder föredrar att köpa sig fria hellre än att ta emot asylsökande. Särskilt som det politiska trycket från högerextrema partier i många länder gör det politiskt omöjligt att ta emot större grupper av asylsökande. ”Bötessumman” är trots allt inte särskilt hög.

Risk för nytt fiasko

I det läget är vi tillbaka på ruta ett där Italien, Grekland, Malta och några till får ta emot nästan alla flyktingar och det blir därmed lockande för dem att låta bli att registrera alla och istället låta dem resa norrut där de försvinner under radarn.

Givetvis är det bättre om det finns ett system för mottagande som alla EU-länder är ense om än hur det ser ut idag. Men enigheten riskerar att snabbt braka ihop om systemet inte fungerar och mycket talar för att detta blir ännu ett fiasko.

EU:s förhoppning är att om man lyckas skicka tillbaka fler ekonomiska migranter så kommer inte lika många att försöka ta sig till Europa. Men då glömmer man den individuella drivkraften hos många människor. 

Rekordmånga människor befinner sig på flykt i världen, 100 miljoner. Ett antal miljoner har siktet inställt på Europa. De är beredda att riskera sina liv för att ta sig till vad de tror är en bättre framtid. Bilden av överflödet i Europa säljs också in av kriminella ligor av flyktingsmugglare som varje år tjänar mångmiljardbelopp på migranternas dröm om ett bättre liv. 

Utan att knäcka dessa ligor kommer Europa aldrig att få bukt med migrationsströmmarna.

Migrationsuppgörelsen kommer inte att lösa EU:s problem, enligt Aftonbladets Wolfgang Hansson.