Hashtaggen påminner om den nya tidens absoluta feministiska backlash
Jag är inte en särskilt blödig typ, men när Eiffeltornet lyste upp med orden #minkroppmittval på olika språk i tisdags fick jag något i ögonen. Detta trots att man envisats med samtidssjukdomen att fästa en hashtag vid slagordet (POURQUOI?).
Frankrike blev i veckan första land i världen att grundlagsskydda rätten till abort, efter omröstning i de båda kamrarna. Det var en välkommen nyhet, även om abortmotståndet är relativt litet i landet där 85 procent av fransmännen är positiva till att ge kvinnor den konstitutionella rätten av avsluta en graviditet. Det gäller fram till den fjortonde graviditetsveckan, i Sverige har vi fri abort fram till vecka 18.
Den till synes omotiverade hashtaggen påminde ändå om den nya tidens absoluta feministiska backlash: Internet.
Det rör sig om en ny vår för vrålkonservativa ideal, där unga manfluencers förklarar på Tiktok att deras framtida fru inte ska få umgås med andra män och att de förväntar sig att hon ska sköta hushållsarbetet. Den här sortens sexistiska och kontroversiella budskap genererar stort engagemang och premieras av algoritmerna. Det leder, i linje med sociala medier-logiken, till stort genomslag.
Minst lika stort om inte större är problemet med regelrätt hat riktat mot kvinnor på nätet. En studie gjord vid Lunds universitet 2022 visar att män och kvinnor drabbas av så kallat näthat i ungefär lika stor utsträckning, men på olika sätt. Män hånas och ifrågasätts för sina åsikter, kvinnor för att de är kvinnor. Angreppen är grövre, mer personliga och ofta sexualiserade. ”Från ett strukturellt perspektiv finns det med andra ord en intention att skrämma, svartmåla och skambelägga kvinnor i den offentliga debatten. Inom forskning på området menar man att detta är kopplat till en vilja att cementera kvinnors underlägsenhet”, skriver forskarna. De menar att näthat är en ny typ av social kontroll, som reglerar vad man vågar säga offentligt. ”Kvinnor känner sig mer begränsade än män när det kommer till att uttrycka sina åsikter online.”
Hemmet är som bekant den farligaste platsen för en kvinna sett till var psykologiskt, fysiskt och sexuellt våld utspelar sig. Att kvinnor fortsätter dödas av sina män eller före detta pojkvänner är en skamfläck för varje demokrati värd namnet. Siffrorna tycks dessutom ha förtvivlat svårt att gå ner trots alltmer uppmärksamhet i offentligheten de senaste åren.
Hemmet är också platsen för obetalt arbete, en mycket könsspecifik sysselsättning som upptar nästan en timme mer av kvinnors dagliga göromål än mäns i Sverige.
I Frankrike räknar man med ännu större skillnader.
Det vill landets kvinnoorganisationer och fackförbund uppmärksamma på internationella kvinnodagen och man gör det, på franskt vis, med uppmaning till strejk.
Inspirerade av den spanska förlagan från 2018 då fem miljoner spanjorskor gick ut på gatorna har man varslat om en landsomfattade strejk på internationella kvinnodagen 8 mars. Uppmaningen till landets kvinnor är att lämna både lönearbetet och hemarbetet för en dag, för att visa att Frankrike står still och hushållen kollapsar när hälften av befolkningen inte bidrar. Franska kvinnor är, precis som i nästan alla länder, sämre betalda än män på jobbet – de har 15 procent lägre lön för heltidsjobb generellt och 4 procent lägre lön också när arbetsuppgifterna är identiska.
Demonstrationståg är planerade i 150 franska städer och tack vare de stora fackförbundens uppslutning bakom strejkinitiativet räknar man med rekordstor mobilisering.
Eftersom både nätet och hemmet är platser där det är svårt, för att inte säga farligt, att vara kvinna, finns det något nästan poetiskt i att det är på gatan, detta historiskt manliga territorium, som kraven på förändring kommer.