Män som Alonzo kämpar i motvind

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag försökte verkligen vara världens bästa pappa. Jag älskar dig. Alltid.”

Förordet till Michael Alonzos bok ”Ge inte upp” är bland det finaste jag läst, jag lipar bara jag tänker på det.

Alonzo skrev boken när han fortfarande låg i vårdnadstvist med pojkens mamma. Som ett slags vittnesmål om att han kämpade, ifall att han inte fick delad vårdnad. För systemet kan vara orättvist, systemet värdesätter ofta en mor högre än en far och tilldömer henne hela vårdnaden om föräldrarna inte kommer överens.

Men det finns naturligtvis skräck-exempel åt andra hållet också. Män som får delad vårdnad om sina barn trots att man misstänker incest eller fysiskt våld.

Men Alonzo är inte en sådan pappa såvitt jag förstår, utan en engagerad vanlig farsa som älskar sin son och vill vara med i hans liv.

Boken är också en bekännelse, om det värsta en manlig man kan råka ut för. Att bli psykiskt eller fysiskt misshandlad av en kvinna. Men allra mest är det bara en stor kärleksförklaring till hans älskade unge.

Alonzo intervjuades häromdagen i Metro och sa att han hoppas att hans bok kan hjälpa till att skapa jämställdhet.

Jag hoppas att hans bok kan det. Jag tror att mäns kamp för jämställdhet kan ta avstamp i det här. Men det krävs mer.

Först och främst måste vi rensa bort gnällgubbarna. Det finns tyvärr sådana män i debatten och de kommer inte att göra Alonzo några tjänster, om vi säger så.

De är män som skriver pamfletter eller debattartiklar om hur synd det är om män för att de minsann har prostatacancer men alla bara tjatar om bröstcancer. Eller så är det synd om män eftersom kvinnor lever längre. De vill inte ha en bättre värld, de vill ha en klapp på huvudet och bli ammade en stund. De tycker kvinnor tar för stor plats.

Eller så är feministmännen lite wimpiga tyvärr. Ta Zanyar Adami som startade nu nerlagda tidningen Gringo som exempel. Han beklagade sig i medierna över hur man inom ”kvinnorörelsen” inte lyssnade till honom. Som att det finns en enad kvinnorörelse som delar ut ordet till folk. Allt handlar om eget initiativ.

Ett mansinitiativ till jämställdhet borde utgå från kravet på delad föräldraförsäkring. Det system Alonzo fajtas mot i sin bok baserar sig på idén om att kvinnan alltid är bäst för barnen. Den heliga modern. De flesta män sanktionerar systemet genom att fortfarande knappt ta ut föräldraledighet.

Så kärnan i problemet är att män som Michael Alonzo kämpar i motvind så länge alla andra män skiter i sina barn. Så länge merparten av svenska män vägrar vara föräldralediga och visa att de just är fullvärdiga föräldrar, hur kan de då begära att systemet ska förändras?

Michael Alonzo, du och jag och alla andra som tror på jämställdhet måste påverka våra makthavare och våra egna kompisar. Vi måste få varenda kotte att fatta att det inte är okej att ta pappaledighet endast under fotbolls-VM eller semestern. Vi måste se chockade ut när män säger att ”nä, jag har inte varit pappaledig”. Inte förrän lika många män som kvinnor tar ut föräldraledighet kommer vi att kunna revolutionera hela vårt samhälle.

Politikerna kommer nämligen inte att driva på i den här frågan annat än med små jämställdhetsbonusar som lockbete åt papporna i en redan bortskämd föräldrageneration. Politiker vågar sällan gå först i leden. Feminister har alltid vågat.

Belinda Olsson