Identitetspolitik - vem bryr sig?
Aida Hadzialic attackerar den så kallade identitetspolitiken.
De flesta har ingen aning om vad det är.
Det kan vara så att jag missförstått alltihop. Men som jag har fått det berättat för mig så betyder begreppet identitetspolitik att man först delar in människor i olika fack. Till exempel svarta, HBTQ, kvinnor eller rödhåriga.
Därefter säger man att bara personer i grupperna får uttala sig om frågor som har med dem att göra. Om man inte är kvinna får man inte uttala sig i jämställdhetsdebatten eftersom man inte upplevt hur det är att leva som kvinna.
Den tredje restriktionen gäller vilka åsikter gruppen ska ha. Om man är flykting från början förväntas man tycka att asylinvandring är bra. Om man inte tycker det har personen fel.
Ett exempel. Riksdagsledamoten Hanif Bali (M) kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn när han var tre år gammal.
Han, och hans parti, är för åldersbestämning av dem som uppger sig vara under 18 år om det finns metoder som håller hög kvalitet och är rättssäkra.
Det får han inte tycka enligt identitetspolitiken. Trots hans mycket praktiska syn på saken, att barn inte ska tvingas dela boende med vuxna. Han tyckte att det var tillräckligt jobbigt att som tioåring dela rum med 15-åringar.
Gymnasieminister Aida Hadzialic (S) går nu till storms mot identitetspolitiken. Hon har fått kritik för regeringens nya hårda bandage mot flyktingar och asylsökande på grund av att hon själv kom till Sverige som flykting vid fem års ålder.
Hon är med andra ord, enligt identitetspolitikerna, en avfälling och förrädare som inte företräder den åsikt som hon borde göra.
Man kan förstå statsrådets ilska och frustration. Hon måste ju få tycka vad hon vill oavsett var hon är född eller uppvuxen.
Hadzialic menar också att det inte är värre att var ung och arbetslös i en storstadsförort än i glesbygden.
Det är lätt att hålla med om det. Hon tycker att man måste anlägga ett klassperspektiv på frågan, inte stirra sig blind på om en av dem är född i ett annat land.
Att irritera sig över identitetspolitiken (hur många bryr sig?) får däremot inte vara liktydigt med att inte se problem. Kvinnor är underordnade män. HBTQ-personer utsätts för diskriminering. Det gör svarta också. Liksom rader av andra grupper.
Men i ett fritt och öppet samhälle kan man inte begränsa sina åsikter till saker som man själv upplevt. Man har också rätt att ha vilken uppfattning man vill.
Enligt Wikipedia är identitetspolitik ”politiska ställningstaganden som grundar sig på egenintressen och individernas egna sociala intressegrupper. Därigenom kan människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av löst sammanhållna samhällsgrupper”. Solklart.
Nationalencyklopedin har ingen förklaring alls. Det är säkrast så.