Ingen finess att skylla på tristess
Ibland kan man få känslan av att mänskligheten famlar centimetrar från gåtans lösning.
Vilken gåta?
Tja, den om mening och mål. Om varför och vart, men också om hur. Förklaringen, helt enkelt.
Man kan få känslan av att det mesta skulle bli begripligt, om vi bara fäste blicken ett lopphopp åt sidan. Där ligger ju pusselbiten vi behöver, men inte begripit att vi saknar.
Låt mig, milt men fast, få vrida era huvuden en aning och presentera en sådan pusselbit.
Leda.
Tråkighet, helt enkelt.
Luften är full av surranden om alla möjliga motiv: fattigdom, revanschlusta, nyfikenhet, girighet, kåthet, hunger, maktlystenhet, hämnd, kärlek, hat, rädsla, självförakt, medkänsla, tro, längtan efter samhörighet, lusten att skilja ut sig, fåfänga, idealism, rent av den gamla trotjänaren ondska.
Men ledan, den nämner vi nästan aldrig. Och ändå:
Varför töms landsbygden på folk?
Taskigt bredband, dåligt vägunderhåll, politisk oginhet?
Visst.
Men varför gå förbi det enklaste och mest uppenbara. Det är inihelvete tråkigt ute i buskarna också.
Sprit och knark. Taskig uppväxt, social misär, gener?
Jodå.
Men det kan vara olidligt tråkigt att vara nykter också.
Det finns en viktig förklaring här till en otrolig massa företeelser i samhället: fallskärmshoppning och kriminalitet, otrohet och motorcyklar, mode och väckelserörelser, förtal och modelljärnvägar. Folk gör de mest bisarra saker, bara för att försöka fly tråkigheten.
Jag vet inte varför ledan nästan alltid förbises inom historia och politik. Det är som om tråkigheten är samhällsvetenskapens Lord Voldemort, han-som-inte-får-nämnas-vid-namn.
Ett bottenlöst slukhål som man inte vågar gå nära.
Antingen det, eller så är tråkigheten alltför trivial. En drivkraft utan status och finess.
Likväl.
De här killarna med helskägg och automatvapen som vittnar på nätet om det storartade i att vända Väst ryggen. Som lämnat hyfsat ordnade liv i Europa med en rundspark och hukar i ruinerna efter Syrien.
Och förresten: deras befälhavare, som nästan alla kommer från välmående familjer i Mellanöstern. Från medelklass, eller däröver, inte från fattigdom och flyktingläger.
Om man sög in dem på djupintervjuer och verkligen tog sig bakom flosklerna och slagorden, det inrepeterade hatet och orgiastiska våldsdyrkandet, vad tror ni man skulle hitta då?
Jag misstänker att de alla är på flykt från samma sak. En gemensam nämnare.
Gissa vilken.