Mejla

Robert Aschberg

Offerkoftan kanske kliar lite – men den är lönsam

Publicerad:

Influencers har en del gemensamt med swishjournalister, men på några punkter skiljer de sig åt.

De förra tigger kosmetika, kläder och ”samarbeten” med företag. De senare tigger pengar från privatpersoner.

De förra flinar alltid på bilderna. De senare ser ut att vara upprörda och tyngda, som om de bar hela världen på sina axlar. Eller, för att vara exakt, Sverige och svenskarna. Tungt.

Influencers är i allmänhet ganska oförargliga. De blir glada om de får smink.

Men några av swishjournalisterna blir aldrig tillfredsställda. Det var bättre förr. Var ska det sluta med alla flyktingar? Allt går ju åt helvete.
De ser sig själva som ensamma vita riddare i kamp mot invandringens harmagedon.

 

En av dem heter Joakim Lamotte.

Han jobbade på Sveriges Television, med Uppdrag granskning och Debatt. I flera år skrev han krönikor i Göteborgs-Posten. För några år sedan drack han bröstmjölk på sin blogg, ville ”krossa patriarkatet”, och hävdade att Alfons Åberg var sexistisk. I dag är han egen företagare och nu är det kriminella utlänningar som står på agendan.

Han har en Facebooksida med många följare.

Han tigger pengar i samband med varje inlägg och i kommentarsfälten: ”Om ni uppskattar mitt arbete får ni gärna ge en donation. Då har jag möjlighet att fortsätta. Tack på förhand”.

På samma plattform gör han även livesändningar. Springer omkring på någon ort där det har varit bråk som kan relateras till invandring. Ofarligt, men han hukar, ser sig om hela tiden som vore han jagad i en krigszon, filmar folk som inte vill bli filmade och lyckas i bästa fall få någon lokal slyngel att skrika ”hora” åt honom.

Teater. Aktivism. Facebooksuccé. Och troligt klirr i swishkassan.

Joakim Lamotte
Joakim Lamotte

 

Nu produceras en ny säsong av Trolljägarna för TV 3. Det är Frida Boisen och jag som söker upp allehanda nättroll. Vår redaktion kontaktade Lamotte.
Vi ville ställa några av dem som skrivit vidrigheter till honom mot väggen. Han är nämligen också drabbad. Han skickade oss flera exempel på näthatare som hade gått att identifiera.

Men han ville inte svara på frågor om varför han inte rensar sitt kommentarsfält från sådant som han själv utsätts för.

Jag provar alltså att ringa honom. Får ett par nummer av redaktionen.

Ringer det första. Samtalet är bandat. Det varade i 47 sekunder. Här kommer en utskrift:

Två ringsignaler.

En kvinna svarar med namnet på en klinik och sitt förnamn.

”Hej, jag heter Robert Aschberg, jag söker Joakim.”

”Han jobbar inte här, det här är (namnet på kliniken).”

”Jaha, okej, har du något nummer till honom?”

”Ja, du jag står lite upptagen med en patient här just nu, men jag misstänker att det är min man du söker.”

”Ja, just det.”

”Ja, men du, kan inte jag ta ditt nummer så kan jag (ohörbart) ett sms till honom så kan han ringa upp?”

”Jo, det är då (numret).”

”Vad bra, då ska jag skicka ett sms till honom här strax.”

”Tack snälla. Hej.”

”Okej, ha det gott! Hej.”

 

Dagen därpå skriver Lamotte ett inlägg till sina följare om hur jag ”gått över gränsen”:

”Vad är det han vill? Försöker han skrämmas genom att markera mot min fru? Det är skamligt.”

Så lägger han ut mitt privata mobilnummer.

”Om någon vill framföra synpunkter till TV3 går det bra att ringa direkt till Robert Aschberg: Hans nummer är 0707100529. Dela gärna det här inlägget!”

 

Ett journalistiskt genombrott i Facebookvärlden? Ja, kanske. Den plattformen befordrar ju okontrollerade känsloutbrott.

Och hundratals av hans följare – inte nödvändigtvis de smartaste i gänget – ringer omedelbart. Skriker och bråkar.

De säger att jag trakasserar Lamottes familj, att jag är terrorist och mördare och fan och hans moster. De orkar i 24 timmar.

Det kommer också samtal från hantverkare som fått mitt nummer från anonyma avsändare med tips om jobb. De blir förstås besvikna. Och jag kan bara beklaga.

 

Det är alltid synd om Lamotte. Vilket blivit hans affärsidé. Vinklingarna. Känslorna. Upprördheten.

Hans bolag går bättre och bättre år för år. Omsättning 2018: 2 866 000 kronor . Vinst: 1 290 000 kronor.

Offerkoftan kanske kliar lite ibland. Men den är uppenbart lönsam.

Ha det gott, Lamotte.

avRobert Aschberg

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM