Frihet betyder ansvar – även för medieprofiler

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Läs Gina Dirawis första krönika

Där sitter jag, blott 20 år gammal med tre övre medelålders ­kända medieprofiler. Programmet visar ett inslag, vi har paus. Så börjar det.

helskärm

”Jag är så sugen på negerbollar. Vet ni, jag förstår inte varför jag inte får säga negerboll? Det heter ju neger, det är ju så det är, en mörk person är en neger och det är inget fel med det.”

”Jag håller med, jag är ju inte rasist eller nåt, jag ser bara inte problemet med ordet neger, en neger är ju en neger”.

Nu minns jag inte hela konversationen ordagrant, men i den här stilen fortsatte diskussionen en bra stund. Diskussionen nådde klimax då man kom överens om att människor är för lättkränkta.

För någon vecka sen besökte jag Ghana. Landet berikas av vacker natur, god mat och gästvänliga människor. Cape coast castle är det vita slottet med blåa knutar som byggdes av britterna på 1800-talet för att förvara slavar innan de skulle skeppas till USA och Storbritannien. Med tunga steg tog vi oss ner till de små grottorna. Allt var byggt i sten, några meter högt i tak, ett litet hål längst upp som synonym för ett fönster. Slottet där 1 000 slavar förvarades som packade sardiner.

I dagar, veckor, månader, får mammor, pappor och barn sova i varandras avföring, se sina barn svälta ihjäl och blandas in i massan av urin och svett som koagulerat sig till en kraftig sörja. Valet stod mellan ”the door of no return”, porten som ledde ut till fraktfartygen för slavarna, eller döden. Att tyst se på när din mor våldtas och din far misshandlas för att sedan kastas ner i havet, var en del av deras vardag. En slav hade ingen röst, en slav hade inget värde och en slav behandlades inte som en människa. För att de skulle påminnas om deras bristande mänskliga värde, så ­utvecklade man ett skällsord, ”nigger”. Varken en mor eller hennes barn skulle glömma sin förminskade ställning. Neger, är en sidoform av ordet ”nigger” ...

Hur en individ som aldrig upplevt att vara en minoritet skall sätta upp en mall för vad som är kränkande eller inte för en minoritetsgrupp, är för mig väldigt svårt att förstå. Det som är ännu mer förvånande är känslan av bristande frihet som uppstår när denna individ inte får uttrycka sig som den behagar. Vi må ha yttrandefrihet i Sverige, och den skall vi värna om, men med den följer ett ansvar. Varför sitter dessa tre medie­profiler som i gemene mans ögon ses som väldigt respekterade och yttrar ord som vi alla är medvetna om används som invektiv?

Ett ord har ingen makt, betydelse eller slagkraft om människor inte lägger värde i ordet. Om medvetenheten om den slagkraften finns, och medvetenheten om att det finns en möjlighet att människor inte mår bra av det ordet, är det då värt att yttra? Jag undrar om dessa tre medieprofiler hade använt sig av ordet neger om en av slavarna på Cape coast castle stått framför dem? Hade de stått fast vid sina principer, eller hade saker och ting varit annorlunda?

Gina Dirawi