Dags att sluta sparka på dem som redan ligger
Läs Johanne Hildebrandts kolumn
Lite mer än ett år har gått sedan kapten Johan Palmlöv och löjtnant Gunnar Andersson dog under en skottlossning vid polisstationen i Gor Tepa då en man utklädd till polis öppnade eld mot officerarna och deras tolk.
TV4 hävdade i veckan att det var svenska kulor som dödade officerarna. De hade anlitat experter som undersökt obduktionsprotokollet och kommit fram till att kalibern på kulorna de träffades av kom från svenska vapen. ÖB Sverker Göransson nekar och säger att uppgifterna är helt fel.
Han får stöd av kriminalkommissarie Sonny Björk, en av Sveriges främsta experter på vapen och skottskador som deltog i utredningen av attentatet.
Han slår fast att de två officerarna inte sköts ihjäl av sina egna och att det inte finns några omständigheter som styrker den saken.
De utpekade soldaternas plutonchef kallar TV4:s inslag för grundlösa spekulationer och är förbannad över att hans män utmålats som outbildade.
– De måste få upprättelse, det här är mycket bra soldater, jag skulle när som helst lägga mitt liv i deras händer.
Problemet med händelsen vid polisstationen i Gor Tepa är att det inte går att slå fast exakt vad som har hänt, vilket öppnar upp för olika tolkningar. När skottlossningen bröt ut blev det kaos och det är alltid svårt att i efterhand avgöra exakt vad som hänt i en strid. Allt sker blixtsnabbt, folk skriker, skjuter, kastar sig på marken, rikoschetter studsar mot väggarna, det är trångt, adrenalinet pumpar och krymper ned synfältet till nästan ingenting.
När man efteråt la samman 30 skakade soldaters berättelser, varav alla tolkat och uppfattat situationen på olika sätt, gick det att jämka ihop ett någorlunda sammanhängande förlopp av skeendet, men det finns fortfarande saker som inte går att förklara.
Det betyder dock inte att soldaterna medvetet döljer något. Björk säger att de inte sköt de dödande skotten och han vet förmodligen mest om saken. Men soldaterna mår ändå fruktansvärt dåligt av det som hänt.
Tänk själv att du offentligt anklagas för att ha skjutit ihjäl dina chefer, och att det finns en möjlighet att en förlupen kula eller en rikoschett kanske träffade någon av dem, men att du faktiskt inte vet. Du kan inte rentvå dig, trots att du mycket väl kan vara helt oskyldig, samtidigt sörjer du dina kollegor.
Det är en mardrömssituation som soldaterna kommer få leva med i resten av sina liv.
Så frågan är om det inte är dags att sluta sparka på dem som redan ligger.