Det är dags för ett stort jävla kreditkortsbål
Vi inleder med en liten torr rapport.
I veckan meddelade Kronofogden att 20-åringarnas skulder ökade med nio procent i fjol. Och att det är unga kvinnors skulder som ökar mest. Faktum är att de ökar dubbelt så mycket som de unga männens.
Kronofogden ska nu ta reda på varför. De ska börja jobba förebyggande.
Kanske kan jag hjälpa dem en bit på traven.
Kreditkorten. Dessa vidriga platta, skinande rektanglar som ser så snälla ut men som egentligen är djävulens budbärare.
Klipp. Klipp dem allihop. Nu. Alla tillsammans. Klipp klipp. Och låt oss sedan ställa till med ett stort jävla bål där vi bränner våra ituklippta kort och dansar kring elden.
De flesta kreditkort har en åldersgräns på 18. Men man kan faktiskt få ett kreditkort redan som 16-åring. Som ung tjej eller kille kan man alltså gå in på vilken affär som helst och skaffa sig en skuld, på mindre än en minut.
Grupptrycket är inget nytt fenomen, det ska gudarna veta. När jag gick i högstadiet var det uteslutande Levi’s-kläder som gällde. Mamma slet sitt hår. Ett par jeans kostade runt femhundralappen.
Nu ser jag kidsen traska runt i Rayban-glasögon, Ugg-skor och Fjällrävenjackor värda flera tusen kronor. Värda en tredjedel av en lärares eller en städerskas lön.
Fem av de mest lästa privata bloggarna i Sverige drivs av unga kvinnor, den yngsta i femtonårsåldern. De ägnar flera inlägg om dagen åt att skriva om hårförlängningar, gelénaglar, weekendresor, märkesväskor, minihundar, plastikoperationer, tandblekningar och personliga tränare. Dyra produkter, dyr livsstil. De här tjejerna drar in feta annonscheckar och har råd att konsumera.
Men deras läsare får inte mer cash på kontot för att Kissie köper nya bröst eller fem sojalattes. Eller för att Paow precis skaffat sig senaste Iphone 4.
Man behöver inte vara ung för att dras med i konsumtionshetsen. Jag har trott att pengarna var mina. Gråtit salta tårar över en anklagande trave Master Card-räkningar som bara växt och växt. Till slut tagit fram saxen och gjort det enda rätta. Slaktat den där skinande, hånskrattande plattan tills det bara fanns flisor kvar.
Det är så bra att ha när man reser, säger de som hyllar kreditkortet.
Javisst. Tonåringen i mig som sneglar avundsjukt på andras prylar vill ha ett kreditkort i varje ficka och resa hela tiden.
Men mitt vuxna jag har ändå lyckats förstå lite av livets grymma matematik. Kronor som inte finns i dag kommer, tyvärr, heller inte att finnas i morgon.