Pappaledig? Det gör dig inte till en toppenfarsa

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det var en snabbfråga i Aftonbladet häromdagen: Tror du att de som varit pappalediga står närmare sina barn? 83 procent svarade ja.

Det brukar vara ett argument för delad föräldraförsäkring. Ett annat argument brukar vara att pappor då blir mer jämställda, får större förståelse för det där obetalda hushållsarbetet. Gör mer hemarbete och kommer ihåg matsäcken till dagis. På sätt och vis stämmer det. Jämställda par skiljer sig faktiskt inte lika mycket som ja, andra par.

 

Men bara för att man varit pappaledig några månader under barnets första levnadsår betyder inte det att man får diplomet som toppenfarsa. Lattepapporna har blivit läskiga karbonkopior av lattemammor som skryter om hur bra dom är för att dom är hemma länge eller ammar länge.

Men det finns pappor som aldrig varit pappalediga men som ändå är väldigt nära sina barn. Jag känner flera pappor som aldrig varit pappalediga men som på fester och sammankomster är dom som springer som dårar efter sina ungar och passar upp. Medan lattepapporna sitter och äter, dricker, röker och relaxar. I köket står deras bitterfittor och himlar med ögonen.   

Men missförstå mig inte – jag tycker att det är helt vansinnigt att Sverige inte har en delad föräldraförsäkring. Helt galet. Men inte på grund av att jag tycker att staten ska uppfostra lattepappor utan det enda argument som jag anser håller är att delad föräldraledighet är det enda logiska.

En föräldraförsäkring ska vara individuell. Punkt. En förälder – en försäkring. Två föräldrar – två försäkringar. De som inte kan dela får spara pengar eller vara hemma kortare tid.

Och innan någon protesterar. Sverige är världens bästa land att vara mamma och pappa i. Var annars i världen blir man försörjd i över ett år av staten för att uppfostra barn? Vissa menar att om papporna ska ”tvingas” hem så kommer en massa barn ”tvingas” börja på dagis tidigare. Men skyll inte det på staten då säger jag. I vissa länder finns inte ens föräldraledighet.

 

 Men tillbaka till min poäng: Jag tror inte att pappor som delar föräldraledighet nödvändigtvis är närmare sina barn. Jag tror inte att tre eller sex månader fixar biffen. Det handlar om vem som laddar de första åren med kärlek, trygghet, spelar fotboll med en, går på bio, lyssnar, tröstar, nattar etcetera.

Man kan göra det där även om man inte var hemma i början. Man kan till och med vara en asbra farsa eller morsa utan att hämta en enda dag på dagis. Det är nog mycket svårare, men det går. 

Sedan har jag inte ens tagit upp alla härliga feministfarsor. Som han som planerade sin pappledighet så att tjejen, bebisen och han kunde dra till Mexiko. Haha. Så tro inte alla ”duktiga” lattepappor som gungar fram med selar och vagnar på stan. Skenet kan faktiskt bedra.