Skidoverall - rätt plagg för en oseriös debatt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-10-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
M
an (jag) vill ju gärna tro att man (jag) är radikal och nytänkande och vågar gå sin (min) egen väg och testa gränser så till den grad att människor omkring en (mig) är tvungna att helt tänka om. Men man (jag) är inte så himla modig jämt. Ibland kommer man (jag) på sig själv med att man (jag) är lite feg.
För länge sedan blev jag uppringd av TV 4:s dåvarande debattprogram Svart eller vitt. Där ville man ju helst inte vara med för det gick inte att inte göra bort sig om man inte var utbildad retoriker eller hade ett självförtroende som sträckte sig runt världen. Det var alltid för många i studion som skulle debattera, ingen fick prata till punkt och många blev osakligt påhoppade utan att hinna kontra. Men en dag när de ringde tackade jag "ja".
Det skulle handla om en bok - vill inte nämna namnet - som några amerikanska forskare författat, om våldtäkt. Deras tes - något förenklat men ändå inte - gick ut på att våldtäkt är en biologisk drift hos mannen, ett behov av att sprida säd som ibland kan få ohyggliga konsekvenser. Vad kvinnor skulle göra för att undvika denna naturliga drift hos männen var till exempel att tänka på hur de gick klädda. För att inte väcka mannens lustar.
Om detta skulle jag vara med och diskutera. En av dem jag skulle debattera mot var Rigmor Robèrt, psykolog och djupt troende i religionen: mannen och kvinnan är djupt åtskilda biologiska väsen. I alla fall, en halvtimma innan taxin skulle hämta mig för att åka till studion, fick jag en ingivelse.
Jag stod i hallen och tänkte att jag borde ta på mig min dunjacka och mina termobyxor, mina skidglasögon och min toppluva och jag borde vägra ta av mig allt när jag väl kom fram till studion och jag borde sitta i min skidoverall under sändningen och när Lennart Ekdal skulle frågat "Belinda, varför har du skidoverall på dig?" skulle jag ha svarat att "jag vill inte bli våldtagen".
Men i sista sekund så avstod jag för jag tänkte att det skulle bli så stressande för redaktören när jag kom så där och det skulle kanske bli för obehaglig stämning. Men det blev det ju ändå - obehaglig stämning - när jag väl satt i studion inklämd mellan en manlig läkare som menade att alla män är potentiella våldtäktsmän och Rigmor Robèrt som började jämföra människor och sjölejon. The joke was on me, i slutändan.
Jag borde ha tagit skidoverallen, det hade förminskat boken och hela den absurda diskussionen. Jag borde ha tagit mina moonboots.
I går var jag inbjuden till De ungas akademie. Det är ett gäng unga i Göteborg som bjuder in olika författare, journalister, musiker, regissörer etcetera och för ett samtal med dem på ett ungdomskafé där övre åldersgräns är 23 år.
Det är en samtalsledare som inleder men sedan hoppar publiken in och diskuterar. Det var väldigt roligt att vara där. Vi pratade om feminism, monarki, journalistik och reklam. Många menade att i media och reklam är det så tydligt hur könsrollerna cementeras och konserveras och att det är svårt att tänka hur man ska klara att förändra strukturer på alla plan i samhället medan gentemot media och reklam som äger en så stor del av våra liv borde det gå att göra något konkret, eftersom media och reklam är just konkret och övertydliga. Och vi kom väl fram till att vi förväntas tiga och konsumera utan att säga ifrån.
Men om femtio av oss bildade ett nätverk som såg som sin uppgift att påverka dålig reklam eller övertramp i medierna, om femtio personer skrev var sitt brev till redaktören för söndagsbilagan plus chefredaktören (så att inte redaktören slänger breven) eller om femtio personer skrev brev till företag vars reklam suger så skulle konsumentmakten slå till. Femtio röster lämnar inte konsumentkänsliga företag oberörda, i synnerhet inte om det är unga som bojkottar eftersom alla slåss om de unga.
Återigen, om man bara gjorde mer av sådant som inte förväntas av oss. Om jag hade suttit i studion i moonboots den där dagen hade jag kunnat avslöja vilket skämt hela debatten var. Nu satt jag i stället och försökte vara seriös om en bok som påstår att alla män har en våldtäktsgen - hahahahahahahaha.