Ge kvinnor ett land att vara stolta över
Trots att Sverige i dag är ett av världens minst ojämställda länder gällande kvinnor och män, så kan man inte undkomma att det fortfarande inte är jämställt.
Bland styrelseordföranden inom börsföretag var det år 2010 fyra procent kvinnor och 96 procent män. Enligt statsbudgetens jämställdhetsbilaga från 2009 så var sju av tio chefer, sett över hela arbetsmarknaden, män. När det gällde den privata sektorn så dominerade männen ännu mer gällande chefsjobben.
Diskussionen kring kvinnor och män har alltid varit, och kommer nog ett tag framöver vara, en känslig fråga. Vi kvinnor sätts i en position där vi är underlägsna, men vi får inte kritisera tillståndet, för då blir vi jobbiga.
Vi ska vara till lags, vi ska vara tacksamma, vi ska inte klaga på de små skillnaderna för vi har det så bra om vi jämför oss med resten av världen. Somliga anser att det är små skillnader mellan kvinnor och män i dagens Sverige, men i slutändan så blir ju kontentan av de små skillnaderna stor. 1981 hade kvinnorna i Sverige 83 procent av männens löner, det var 31 år sen. I dag ser siffran i stort sett likadan ut på nationell statistisk nivå. Är inte det sorgligt? Är det inte hemskt och minst sagt konstigt att det inte skett någon större förändring på 31 år?!
En av våra kändaste politiker berättade för mig hur hen ansåg att det svenska systemet är fel inifrån. Hur jämställdhetsfrågan blir åsidosatt för att andra sakfrågor ständigt prioriteras. Hur kan vi förvänta oss att förändra och strukturera vårt samhälle till det bättre, om kärnan av samhället, det vill säga våra folkvalda politiker, inte tar det självklara valet att prioritera jämlikhet bland sitt eget folk?
Kontentan av det valet påvisar att vi lever i ett samhälle där den politiska strukturen är uppbyggd av värderingen av klass. Politikernas strävan och prioritering är jämställdhet bland samhällets invånare från ett pengaperspektiv, inte från ett könsperspektiv.
Genom att värdera samhällets jämställdhet från ett pengaperspektiv så utesluter man omedvetet en del av samhället och det skapar i sin tur ojämlikhet.
Att leva i ett könssegregerat samhälle skapar stora hinder för kvinnan att bygga upp en stabil individuell valfrihet på grund av bristande ekonomisk utveckling. Kvinnan blir, outtalat, en andra klassens medborgare.
Sen kommer de unga, äldre, invandrare och så fortsätter det. Längst upp i maktordningen sitter fortfarande mannen.
Det är inte okej att jag lever i ett samhälle där min bror troligen skulle tjäna mer pengar än jag, bara för att han är man. Kanske är det dags att inför valet 2014 försöka ändra den oförändliga statistiken och ge oss kvinnor ett Sverige att vara stolta över. Ett Sverige där en mans arbete inte värderas högre än en kvinnas.
Himmel
Att jag hunnit blivit 21 år och E-Type fortfarande inte klippt av sig sitt hår. Undrar av hela mitt hjärta om mina barn kommer få uppleva detta episka svall?
Helvete
Ibland är människan lite sorglig när det kommer till hur lättmanipulerade vi är. På en timme sålde Iphone 5 slut, och ingen stannade nog upp och reflekterade över varför man är tvungen att ha den senaste versionen. Varför har vi detta sug efter det senaste hela tiden?