Från svett och skräck till skitkul radiodejt
Jag har just avslutat två veckors sommarjobb som programledare i P3:s Christer. Det har varit läskigt och nervöst men samtidigt alldeles, alldeles underbart.
Mitt under värmeböljan i början av sommaren hade redaktionen planeringsmöte.
Det var jag, min parhäst Jonna och producenten Hanna. Vi satt i en park, stämningen var uppsluppen och idéerna sprudlade.
Allt kändes möjligt och spännande men samtidigt tillräckligt avlägset för att vi skulle våga oss på en och annan ogenomtänkt idé.
Till exempel föddes programpunkten ”Kitty dejtar” i vilken jag, helt sonika, alltså skulle dejta bort mig själv live till sugna killar via rixradio.
Roligt i planeringsskedet och på pappret, men ju närmre jag kom sändningsveckorna desto kallare blev mina fötter.
Den rätte för Rosing, Bachelorette, Bachelor, A shot at love with Tila Tequila eller Ikki twins. Och så nu jag.
Första sändningsmåndagen infann sig. Morgonmöte med hela redaktionen. Jag hade ångest och mina fossingar hade vid det här laget frostskador.
Med näbbar och klor försökte jag lirka mig ur min egen dejtingfälla, men det var för sent. Allt var inplanerat och klart. ”Bara att ta tjuren vid hornen, Kitty!” peppade producenten.
Samma dag annonserades jag ut i radio, ansökningarna kom in och dagen efter var det dags för min första date. Blinddate. Vem skulle jag spendera kvällen med?
Klockan var sju och jag stod redo på mötesplatsen.
Skräcksvetten lackade, kläderna skavde, bandspelaren var framlangad, tankarna malde och allt inom mig skrek:
–?Vänd om! Spring, Kitty! Rädda sig den som kan!
Då såg jag honom. Lång, blond och ganska söt ändå. Ingen återvändo. Jag slog på bandaren och gick stelt fram och hälsade.
Jag har just avslutat två veckors sommarjobb som programledare i P3:s Christer. Det har varit läskigt och nervöst men samtidigt alldeles, alldeles underbart.
Mitt under värmeböljan i början av sommaren hade redaktionen planeringsmöte.
Det var jag, min parhäst Jonna och producenten Hanna. Vi satt i en park, stämningen var uppsluppen och idéerna sprudlade.
Allt kändes möjligt och spännande men samtidigt tillräckligt avlägset för att vi skulle våga oss på en och annan ogenomtänkt idé.
Till exempel föddes programpunkten ”Kitty dejtar” i vilken jag, helt sonika, alltså skulle dejta bort mig själv live till sugna killar via rixradio.
Roligt i planeringsskedet och på pappret, men ju närmre jag kom sändningsveckorna desto kallare blev mina fötter.
Den rätte för Rosing, Bachelorette, Bachelor, A shot at love with Tila Tequila eller Ikki twins. Och så nu jag.
Första sändningsmåndagen infann sig. Morgonmöte med hela redaktionen. Jag hade ångest och mina fossingar hade vid det här laget frostskador.
Med näbbar och klor försökte jag lirka mig ur min egen dejtingfälla, men det var för sent. Allt var inplanerat och klart. ”Bara att ta tjuren vid hornen, Kitty!” peppade producenten.
Samma dag annonserades jag ut i radio, ansökningarna kom in och dagen efter var det dags för min första date. Blinddate. Vem skulle jag spendera kvällen med?
Klockan var sju och jag stod
redo på mötesplatsen.
Skräcksvetten lackade, kläderna skavde, bandspelaren var framlangad, tankarna malde och allt inom mig skrek:
–?Vänd om! Spring, Kitty! Rädda sig den som kan!
Då såg jag honom. Lång, blond och ganska söt ändå. Ingen återvändo. Jag slog på bandaren och gick stelt fram och hälsade.
Vi slog oss ner vid ett bord och jag fiskade upp det skrynkligt vikta frågeformuläret ur fickan. Ett sånt som vi hade skrivit ihop i förväg för att få lite substans i klippmaterialet. I mikrofonen ställde jag den första frågan: ”Vad tycker du är riktigt roligt?”
Svaret fick mig att tappa pomfritt på golvet. Den blonde böjde sig fram mot mig och svarade uppriktigt:
–?När nån är riktigt desperat bajsnödig.
Isen var bruten och dejten var räddad.
Inför resterande dejter var jag bara förväntansfull.
Fan vilka söta, fina killar det finns! Roliga, positiva och spontana.
Det verkar inte bättre än att jag sprungit rakt på en insikt: Det är ju skitkul att dejta.
Tricksen är att inte ha för höga förväntningar, slappna av och bjuda på sig själv.
Från att ha legat hemma ensam i soffan och gnidit könet mot min egen självömkan med offerspiran i hand är jag nu i stället i skrivande stund på väg till min tredje dejt med just han den blonde. Så nu hinner jag faktiskt inte skr...
Vi slog oss ner vid ett bord och jag fiskade upp det skrynkligt vikta frågeformuläret ur fickan. Ett sånt som vi hade skrivit ihop i förväg för att få lite substans i klippmaterialet. I mikrofonen ställde jag den första frågan: ”Vad tycker du är riktigt roligt?”
Svaret fick mig att tappa pomfritt på golvet. Den blonde böjde sig fram mot mig och svarade uppriktigt:
–?När nån är riktigt desperat bajsnödig.
Isen var bruten och dejten var räddad.
Inför resterande dejter var jag bara förväntansfull.
Fan vilka söta, fina killar det finns! Roliga, positiva och spontana.
Det verkar inte bättre än att jag sprungit rakt på en insikt: Det är ju skitkul att dejta.
Tricksen är att inte ha för höga förväntningar, slappna av och bjuda på sig själv.
Från att ha legat hemma ensam i soffan och gnidit könet mot min egen självömkan med offerspiran i hand är jag nu i stället i skrivande stund på väg till min tredje dejt med just han den blonde. Så nu hinner jag faktiskt inte skr...