Domen är unik – och kan få följder i Syrien
Domen i Stockholms tingsrätt i går om en massavrättning i Syrien är internationellt unik.
Den kan komma att användas av åklagare i andra länder – och möjligen bidra till att rebellgrupper inrättar rättssäkra domstolar.
När New York Times 2013 publicerade en video där sju män med tydliga tortyrskador sköts ihjäl och sedan slängdes i en grop blev den internationella uppmärksamheten stor.
Grymheten i kriget i Syrien var sannerligen ingen nyhet, men de rörliga bilderna var ett dokument över en avsaknad av medmänsklighet som chockerade världen.
Gårdagens dom som gav fängelse på livstid för en av bödlarna, 46-årige Haisam Sakhanh, en 46-årig syrier bosatt i Sverige, har inte fått samma slags rubriker i världens tidningar, men är icke desto mindre av internationell betydelse.
Rätten avhandlade nämligen en viktig principiell fråga som inte har prövats tidigare. I varje fall har vare sig åklagarna i målet eller juristen och folkrättsexperten Mark Klamberg, som vittnade under rättegången, hört talas om ett liknande fall.
Kan någon annan aktör än en stat upprätta egna domstolar och upprätthålla lag och ordning under ett inbördeskrig?
Budskapen i de rättsliga dokumenten är dubbla. Å ena sidan är det staten som ska sköta dömandet. Å andra sidan finns krav på att exempelvis rebellgrupper inte ägnar sig åt summariska avrättningar.
Och för att kunna utfärda juridiskt legitima dödsstraff krävs domstolar som tar rättssäkerheten på allvar.
Den åtalade förnekade inte under rättegången att han är en av männen på videon som med automatkarbin skjuter ihjäl de tillfångatagna syriska soldaterna.
Han tillhörde vid denna tid den islamistiska väpnade grupperingen Suiemans stridskompani och hävdade att han på order verkställde ett utdömt dödstraff av en legitim domstol efter en rättvis rättegång.
Jag ska inte förlora mig i detaljer, juridiken inom detta område är snårig, det räcker med att konstatera att tingsrätten tragglar sig igenom internationella konventioner, dokument och rapporter i sitt sökande efter svar.
Slutsatsen blev i och för sig att även icke-statliga aktörer under vissa omständigheter har rätt att inrätta domstolar. Men ger det någon rätt att inom två dygn efter tillfångatagande skjuta ihjäl en människa?
Inte en chans. En legitim domstol som värnar rätten till en rättvis rättegång kan inte på så kort tid komma fram till dödsstraff.
Domen kan mycket väl komma att åberopas i andra länder. Sådant är inte ovanligt. När en man nyligen dömdes till sex månaders fängelse för krigsbrott av Blekinge tingsrätt sedan han poserat med dödade IS-krigare hänvisade åklagaren till domar i Finland och Tyskland, för att ta ett exempel.
Men avgörandet i Stockholms tingsrätt kan få större betydelse än så. På plats under rättegången var Ibrahim Olabi, en syrier bosatt i Storbritannien som driver en organisation som arbetar för att utveckla Syriens rättsväsende.
Han har täta kontakter med moderata oppositionsgrupper i Syrien som kontrollerar områden och försöker förmå dem att inrätta domstolar som tar rättssäkerheten på allvar.
Rebellerna har, enligt Olabi, visat stort intresse för den juridiska processen i Stockholm. Går det att genomföra egna rättegångar med internationellt lagligt stöd?
Nej, jag menar inte någonting så naivt som att det mardrömslika dödandet i Syrien nu upphör och ersätts av rimliga processer.
Men tanken att en dom Stockholm på sikt kan få någon form av betydelse i ett krig långt borta är fascinerande.