Svenskarna vet inte vad parker är till för
Jag hade tänkt börja den här kolumnen med att peka på den stora mängd naturprogram som sänds på tv, men jag fegade ur. Det slog mig nämligen att jag inte sett på så kallad linjär-tv på flera månader. Den skulle numera kunna vara full av öronoperationer, varvat med träskodans, utan att det har nått fram till mig.
Men strunta nu i det, är ni snälla. Ni vet vad jag menar. Det har, historiskt sett, förekommit väldigt mycket naturprogram i tv. Det förekommer också en hel del naturprogram i radio. Morgonpigga människor som står och är glättiga vid tjärnar och brandskadad granskog i sällskap med steklar och fjälltickor.
Jag lägger mig inte i den saken. Var och en blir salig på sitt sätt. Men låt mig i all blygsamhet få efterlysa en tv- och radiogenre som är framträdande endast i kraft av sin totala frånvaro:
Var är parkprogrammen?
Jomen, säger ni kanske, det finns ju faktiskt trädgårdsprogram.
Sant, men det är något annat. Att få veta vilken surhetsgrad jorden bör ha för att en rododendron ska trivas, är tvivelsutan ovärderligt. Men om man vistas i en park, snarare än sköter den, är det överflödig kunskap. Man behöver inte veta hur en buske ska planteras, för att kunna sitta bredvid busken på en bänk, iförd dekorativ sommarkavaj.
Det jag efterlyser är program som inte lär svenskarna om allemansrätten eller bladmögelsorter, utan om hur man lever ett elegant parkliv. Program om mänsklig samvaro i lagom tuktade kulturlandskap, inte om mänsklig enslighet i ödemarken, eller om täckbark.
Ni kanske tvivlar på att man behöver lära sig hur man vistas i en park. Då har ni fel. Parker gör svenskar förbryllade. De vet inte vad de är till för. Man kan inte plocka svamp eller skjuta älg i parker. Man får inte sätta potatis. Vad i helsike ska man då ha dem till?
En del svenskar har bestämt att parker är till för att supa sig full i. Andra, ofta kommunalråd, att de är mäss- och festivalområden. Ytterligare andra att parker är ställen avsedda för att springa runt i, iförd kroppsstrumpa.
Svenskar brister helt enkelt i parkkultur. Vi behöver en vänlig folkbildande hand som föser oss åt rätt håll. Vi behöver lära oss att parker handlar om civilisation, inte motion. Och inte om kommers. Det är bråttom, innan varenda park förvandlats till idrottsplats eller utomhusvaruhus.
Förstår ni fortfarande inte, googla på ”Claes Britton Kungsträdgården” och läs hans utmärkta artikel i Dagens Nyheter från den 12 juni.
Dagens byggnad:
The Dunmore Pineapple, Dunmoreananasen, är en fåfänga som den tredje earlen av Dunmore lät bygga som ett sommarhus på sitt gods i Skottland. Det stod antagligen färdigt på 1770-talet. Byggnaden kröns av ett 17 meter högt torn i form av en ananas.
Dagens fakta:
I västindisk kultur är ananasen en symbol för gästfrihet och välkomnande.