Offentlighetsprincipen inskränks än en gång
Den senaste inskränkningen i offentlighetsprincipen är en påminnelse om två dystra omständigheter.
Dels att internets kloaker smutsar ner samhället, dels att lagstiftaren än en gång gjort det svårare att verka som journalist.
Den 1 oktober genomfördes flera förändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Förändringar som innebär att rätten för allmänhet och massmedier att ta del av personuppgifter om misstänkta brottslingar begränsas.
Fram tills nyligen blev identiteten på en misstänkt, eller en person som anmält att den utsatts för ett brott, offentlig då en tingsrätt förordnade advokat respektive målsägandebiträde.
Med de nya bestämmelserna ska personuppgifterna vara sekretessbelagda och inte lämnas ut utan en särskild prövning av domstolen.
Först senare i förundersökningen, exempelvis vid häktning eller då åtal väcks, ska det gå att ta reda på namn och personnummer.
Detta är i grund och botten en god regelskärpning. Att en person är misstänkt för ett brott innebär inte nödvändigtvis att den är skyldig och inte minst då det kommer till sexualbrott piskas på vissa sajter och forum väldigt starka stämningar upp.
I en miljö där en polisanmäld person är skyldig tills motsatsen är bevisad hängdes fram tills nyligen personer ut med namn och bild.
Även brottsoffers integritet behöver stärkas. Om en svart kvinna anmäler en etnisk svensk för övergrepp är det inte nödvändigtvis hennes parti som kloakerna tar.
Samtidigt försvåras även de ansvarstagande journalisternas arbete. Diktaturer är påtagligt förtjusta i att skipa sin version av rättvisa utan insyn. I en demokrati är öppenhet i rättsliga frågor av avgörande betydelse för mediers möjligheter att kritiskt granska domstolarnas förehavanden.
Än så länge råder viss oklarhet om vad de nya bestämmelserna egentligen betyder. När jag frågar Petter Franke, chefsjurist vid Domstolsverket, om det innebär att journalister inte heller ska få veta vem som är utsedd till försvarare uttrycker han sig försiktigt.
"Det är inte Domstolsverkets sak att berätta för domstolarna hur de ska agera. Men de nya reglerna handlar om personuppgifter på den som är misstänkt eller utsatt för brott", lyder svaret.
Så sent som i går fick Aftonbladet ut namnet på en advokat som har förordnats som försvarare för en person som har anhållits som misstänkt för ett uppmärksammat mord.
Men advokaten i fråga ville med hänvisning till de nya reglerna varken bekräfta eller dementera att han var utsedd.
Rättsläget kommer nog att klarna. Men en ordning där inte medier får veta vem som är ombud vore mycket olycklig. Åklagarna har redan ett tillräckligt övertag över advokater när det kommer till vad som får sägas under utredningen av ett brott. Yppandeförbud, som ger försvarare munkavle i umgänget med journalister, används oftare och oftare.
Ytterligare försämring av maktbalansen är det sista misstänkta och brottsoffer behöver. Och även om det kommer att gå att få namnet på ett ombud så blir det först efter en tidsödande prövning.
Sorgligt att notera är att insynen i offentligt finansierad verksamhet över huvud taget är på tillbakagång. För några år sedan röstade riksdagen igenom ett förslag om sekretess i det internationella samarbetet som urholkade offentlighetsprincipen. För att bara ta ett exempel.
Dessutom är okunnigheten utbredd. Den statliga OFUKI-utredningen testade för några år sedan allmänhetens insyn i kommunala bolag. Nästan häften av bolagen misslyckades med att svara. Utredarna konstaterade att kunskapen om reglerna "förefaller vara låg".
Siffror från Domstolverket förstärker bilden. Mellan 2010 och 2012 prövade förvaltningsdomstolar cirka 2 400 mål rörande utlämnande av allmänna handlingar. 950 beslut ändrades. 40 procent var alltså fel från början.
Låt oss inte glömma att ett öppet samhälle är en förutsättning för att en demokrati till fullo ska fungera.