Rest in peace, sociala medier!
2024 är året när de sociala medierna dör.
Det gör mig både glad – och orolig.
Året var 2007 när vi satt i en ring med datorerna i knät på förfesten i Skanstull och pokeade varandra innan Slussenbussen tog oss till ungdomsgården Debaser. Vi kände oss som barn, även om vi var tillräckligt gamla för att kunna vara föräldrar där vi växte upp, i världsmetropoler som Falköping, Timrå och Söderhamn. För nu hade Facebook äntligen kommit till Sverige. Ett Lunarstorm på steroider och betydligt roligare än det andra sociala nätverket: farbror LinkedIn. Därför samlades vi hemma hos mig varje lördag, med datorn i knät, redo att connecta. Jag och mina nördigaste vänner från Aftonbladet.
Men det där nätverkandet blev kortvarigt. Två år senare hade den smarta telefonen gjort oss alla till kreatörer, men framför allt potentiella världsstjärnor. Plötsligt hade vi ett helt eget produktionsbolag i fickan, samtidigt som Instagrams filter förvandlade sand till guld. Därför fick de sociala nätverken byta namn till sociala medier; en plats där vi kommunicerade med vänner genom innehåll. Men eftersom många kompisar betydde många lajks blev det snabbt viktigare att ha många kompisar än att vårda de relationer man redan hade. Plötsligt var vi alla egna små mediehus; oansvariga utgivare i ständig jakt på nya användare och större räckvidd.
De sociala medierna blev snabbt ett minfält av lögner, reklam och kaninhål fyllda med konspirationer och kroppsfixering. Att vara där var aldrig riskfritt. De profilbildslösa rasistbotarna fyllde våra tidslinjer med hot och hat, ivrigt påhejade av techgiganternas algoritmer. Färre, men desto mer sofistikerade, var de mänskliga
sol-och vår-botarna med västvärldens ensamhetspandemi som affärsmodell. Det är dom som sitter på andra sidan jordklotet med världens sämsta timpenning och låtsas skriva till fel person (”Hey, Johnny! I got your bag. You left it in the taxi. Thanks for a great client meeting.”) med syftet att lura dig på pengar efter några månaders charader. Den sista spiken i kistan blir det AI-genererade innehållet som gör att vi inte längre vet vad som är sant och falskt – eller om vi kommunicerar med en människa eller en robot.
Kalla mig dramaqueen om du vill, men 2024 är året då de sociala medierna dör.
Enligt en ny undersökning gjord av analysföretaget Gartner kommer uppemot 50 procent av användarna ha lämnat de sociala medierna inom ett år. Eller åtminstone minskat användandet drastiskt. Och det syns redan. Var jag än tittar ser jag horder av förvirrade 40-plussare som driver runt planlöst på internet i jakten på en ersättare till Twitter och Facebook, eftersom Facebook har infört 70-årsgräns och Elon Musk har bestämt sig för att lustmörda den blå fågeln inför öppen ridå. Jag hoppas att politikerna är redo att aktivera nationella kriscenter för den första generationens sociala medier-användare. Behovet är stort. Visst, de flesta har hittat TikTok, men TikTok är inte sociala medier. TikTok är världens största personaliserade tv-kanal som vet precis vad du villhöver. Eller om du så vill: 2020-talets TV-shop. Watch, click, buy. Repeat.
Så vad väntar nu? De sociala mediernas förfall betyder att 1900-talets lägereldar snart är ett minne blott. Det finns inte längre en kultur, utan fem miljarder. En för varje människa som har tillgång till internet. Världen är mer fragmenterad än någonsin, och vi har bara sett början. I skrivande stund transformerar AI-revolutionen och big techs hyperpotenta algoritmer våra telefoner till personaliserade portaler som tar dig till en skräddarsydd värld, unikt anpassad för just dina behov och intressen. Här är det du som bestämmer, för här finns få andra mänskliga röster. Därför har du inte längre koll på vad andra gillar. Det är alltså inte ditt fel att du inte ens har hört talas om den mest sedda tv-serien på Netflix 2023 (The Night Agent). Och oavsett hur många dygn som du har lagt på TikTok sätter jag tusen spänn på att du inte har sett en enda av de mest populära TikToksen det senaste åren.
Som en första generationens sociala medier-användare känns det extremt befriande att slippa en monokultur där människor skriker åt varandra och konsumerar samma saker. Men samtidigt kan jag inte sluta tänka på vad som händer med mänskligheten när vi inte längre vet vad andra människor tycker, tänker och gör. Jag ser en överhängande risk att våra världar blir mindre – och därmed även vi människor. Därför tror jag att förmågan att ställa frågor och visa intresse för andras intressen kommer att bli avgörande i framtiden för den som vill utvecklas i stället för att cementeras. Så våga fråga – oavsett hur tråkigt det än må vara att lyssna på någon som recenserar sin favorit-tv-serie som du naturligtvis inte har sett…