Här är appen som visar att vi alla är jubelidioter
Jag har skaffat en så ljuvlig liten app. Den heter Timehop och övar upp ödmjukheten genom att påminna om en viktig sak: att vi allihop i grunden är jubelidioter och dagisbarn.
Varje dag skickar appen repriser av vad jag haft för mig i sociala medier samma datum tidigare år.
Statusar, bilder och länkar jag delat, som appen hämtat in på något ofattbart vis.
Mycket är skoj, som när jag för sju år sedan åt lite ögonskugga för att den såg ut som choklad, men när andra bitar av mitt digitala liv passerar revy är det då rakt inte skojigt.
Det är dumt att hänga ut folk och i synnerhet mig själv, men alltså. Sakerna som dessa små tassar författat eller delat, om barnuppfostran (har noll barn), om hittepågänget ”helsvenskar” (till skillnad från, ja vilka?) och om Göran Hägglunds helhet får mig att vilja starta en retroaktiv protesthashtag.
Samtidigt blir det tydligt att jag ändrat mig kring rätt mycket.
Det är en föränderlighet som inte är särskilt attraktiv. Själv har jag alltid varit en sån som förnumstigt sagt ”själv har jag alltid varit en sån som” för det låter pålitligt att alltid ha varit något. Alltid tyckt något.
En sån som sprungit ur livmodern med full koll på begrepp och spikrak ideologisk kurs för duktigast vinner.
Så kommer här en snokig app och avslöjar motsatsen?
En politiker får skit för att ha sagt att ”stockholmare är smartare än lantisar”, andra för att de tidigare livetwittrat att alla poliser är as. Jag kommer få skit för att jag skriver ”dagisbarn” här ovan. Och det är helt i sin ordning, med makt kommer ansvar och vi ska hålla folk ansvariga även för gammal ost eftersom det är hur vi kan kräva förändring (gäller för övrigt även poliser).
Och visst känns det läskigt när folk invänder och protesterar, men det är väl så vi kan börja förstå andras situation och lära oss grejer? Byta synsätt, ståndpunkt, ordval. Så funkar dagisbarn, förlåt förskolebarn, och så funkar vi. Och med påminnelsen om att man inte själv alltid vetat bäst kommer den där ödmjukheten.
Läskigt på riktigt blir det först den dag appen visar att jag har exakt samma världsbild, kunskapsnivå eller godissmak som för sju år sedan.
Det skulle ju betyda att världen, eller jag, slutat utvecklas.