Robert Aschberg: ”Vi är i första hand sjöräddare”

Monika Israelsson

helskärm

Journalisten Robert Aschberg har varit engagerad i Sjöräddningssällskapet i 15 år. Nu blir han en del av besättningen på Gula båtarna.

– Om man kan göra lite nytta genom att hjälpa, lite nytta genom att rapportera – då är det inget att tjafsa om, säger han.

Robert Aschbergs fingrar är vita när han tar av sig handskarna till torrdräkten. I en timme har han legat i vattnet under sjöräddningskursen för medieteamen.

– Vi blev nog lite frusna till mans. Vi vet inte exakt vad vi får möta i Grekland, så alla förberedelser är bra, säger han.

När han fick frågan om han ville vara en del av besättningen på Gula båtarna behövde han ingen betänketid.

– Det var självklart. Flyktingkatastrofen är en historisk tragedi, den värsta situationen sedan andra världskriget, säger han.

Robert Aschberg är ”tokig i båtar” och har länge varit engagerad i Sjöräddningssällskapet. De senaste 15 åren har han suttit i styrelsen.

– Vi genomför 70 procent av alla sjöräddningsinsatser, ideellt och gratis. Sjöräddarna har en sällsynt drivkraft. Skulle det gå på skattesedeln skulle det handla om flera miljarder per år, säger han.

Han fick första gången höra talas om Gula båtarna på ett styrelsemöte.

– Det hade tidigare diskuterats eventuella insatser men med det här upplägget blev det givet. Vi var helt eniga i styrelsen.

Är du orolig för vad ni får möta?

– Jag känner ingen oro. Det är inte synd om oss utan de människor som flyr för sina liv. Jag har full förståelse för att de drar. Jag tror att det krävs oerhört mycket för att lämna gård och grund, det måste nog helt enkelt vara en vidrig situation för att man ska bestämma sig för att dra.

Under rapporteringen om Gula båtarna har jag fått frågan om Schibsted inte hjälper flyktingsmugglarna genom att rädda flyktingarna?

– Hur många liv är det värt att resonera på det sättet? Självklart finns cyniska gangsters bland smugglarna, men jag tror inte att de är en homogen massa. Dessutom finns flyktingar som skramlar ihop till sketna gummibåtar och ger sig iväg själva. Det är lätt att sitta hemma och vara förnumstig, ”är det inte bättre att göra så och så?”. Men gör något själva då för fan.

Vilken roll blir viktigast– den som sjöräddare eller den som reporter?

– Det finns många gånger då journalister kan blanda ihop sina roller men inte i detta fall. När vi är ute är vi i första hand sjöräddare. Jag har inga som helst problem med det, det är en plikt att rädda andras liv i den mån man kan. Att ställa sig och glo skulle strida mot all mänsklighet.

FÖRDJUPNING Läs mer om flyktingkrisen på vår specialsajt