Donald Trumps slogan har blivit århundradets lurendrejeri
Byter bara ut ett etablissemang mot ett annat
Donald Trump har försökt framställa sig som folkets man. Hans presidentskap ska garantera att den lilla människans röst blir hörd.
Det måste vara något av århundradets lurendrejeri.
Trump byter bara ut ett etablissemang mot ett annat som redan har massor av makt.
Om det fanns ett genomgående skällsord i Trumps valkampanj så var det etablissemang, the establishment. Med det menade Trump den politiska klassen i Washington D.C. som enligt honom kört landet i botten och skott sig själva på den lille mannens bekostnad.
Sagt av miljardären som reser i privatjet och smiter från skatten.
På valmötena ropade anhängarna i kör att Trump skulle "dränera träsket" i huvudstaden när han blivit president.
Budskapet gick hem. Trumps valseger presenterades som de vanliga väljarnas triumf över etablissemanget.
Så vad gör då Trump när han får chansen att styra landet?
Han fyller sin regering med stenrika affärsmän, pensionerade generaler och familjemedlemmar. Människor som är precis lika mycket etablissemang som den politiska klassen.
Golvmopp
Individer som i kraft av sin rikedom, sina kontakter och sitt inflytande redan har enormt mycket makt. De har precis som politikerna varit med om att skapa det USA som existerar i dag. Ett antal av dem kommer från Wall Street, ett annat av de hatobjekt Trump använde sig av för att bli vald. Andra tillhör den grupp av rika som länge donerat till det republikanska partiet, det vill säga till det etablissemang som Trump använde som golvmopp på sina valmöten.
På vilket sätt de kommer att föra den vanlige väljarens talan är väldigt oklart.
Inför det pågående ekonomiskpolitiska toppmötet i Davos släppte hjälporganisationen Oxfam en rapport där det avslöjades att världens åtta rikaste personer äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning. En absurd koncentration av rikedom och därmed makt.
Småsmulor till arbetare
Ingen av dessa åtta individer ingår i Trumps regering men ett antal av dem tillhör samma krets av extremt priviligerade.
Tillträdande utrikesministern Rex Tillersson var fram till nyligen vd på det världsomspännande oljebolaget Exxon, ett av världens största och mest vinstrika företag. Något som gjort honom till miljardär.
Betsy DeVos, tillträdande skolminister har använt pappans och svärfaderns miljardförmögenheter bland annat till att generöst donera till republikanska partiet.
Andrew Puzder har blivit rik på sin snabbmatskedja innan han blev utsedd till arbetsmarknadsminister. Men till sina vanliga anställda vill han inte ge annat än småsmulor. Han motsätter sig kraftfullt en höjd minimilön till 15 dollar i timmen (ca 135 kronor) eller bättre övertidsersättning.
Tillträdande finansministern Steve Munchin jobbade i 17 år för Goldman Sachs på Wall Street och tjänade miljarder på den kollapsade husmarknaden i början av finanskrisen.
Mer maktkoncentration
De här personerna kan mycket väl göra ett utmärkt jobb på sina respektive poster. Men ingen kan med bästa vilja i världen påstå att de inte tillhör etablissemanget. Näringslivet har redan ett otroligt stort inflytande över hur USA styrs, inte minst genom alla de pengar de donerar till partierna och till enskilda politiker.
Tidigare utgjorde den politiska eliten åtminstone i viss mån en motvikt mot näringslivet. Genom att fylla sina positioner med välbärgade affärsmän ger Trump näringslivet ännu mer makt. Ett etablissemang försvagas medan ett annat stärks. Maktkoncentrationen ökar snarare än minskar.
"Vanliga människor" existerar inte i Trumps regering
Var det vad Trumps väljare hade tänkt sig?
Några "vanliga människor" existerar inte i Trumps regering. Däremot ett antal gamla politiker, det etablissemang som Trump så högljutt kritiserade i valrörelsen. Här finns Texasguvernören Rick Perry som energiminister, Alabamasenatorn Jeff Sessions som justitieminister och tidigare arbetsmarknadsministern Elaine Chao som transportminister.
Föga förvånande är majoriteten av Trumps ministrar vita män. I regeringen ingår bara fyra kvinnor. Ännu ett uttryck för hur etablissemangstungt fastighetsmiljardärens ledargarnityr är.
Frågan är sannolikt inte om väljarnas backlash mot Trump kommer, utan när.