”Jodpiller? Nej, det har vi inte”

helskärm

En stor sporthall i norra Tokyo har förvandlats till tillfälligt hem för människor som tvingats fly från områden runt Fukushima. Tokyobor har donerat mat, filtar och andra förnödenheter till flyktingarna som uttrycker lättnad över att äntligen ha anlänt till tryggheten i huvudstaden.

– Jodtabletter? Nej, nej, det har vi inte, säger Hayasaki som arbetar för Tokyo stad och bugar sig ursäktande.

– Det är frivilligt att testas för radioaktivitet och det rekommenderas endast för människor som kommer från områden inom 30 kilometer från kärnkraftverket.

Varje familj skiljs åt med skärmar och på madrasser i sporthallen har de byggt upp sina hem. Tofflor står uppradade i långa rader vid fotändarna av futongerna. Här finns telefoner och datorer till flyktingarnas förfogande, duschar, läkarhjälp och mat.
 

En mamma matar sin bebis. Barn leker med en grön platsboll. Många sover, invirade i filtar och sovsäckar. Andra spelar kort, läser tidningen, tittar på tv eller kollar sina mejl. En ung man gör situps. Allt är tyst, stilla och välordnat.

Hittills har 340 människor anlänt till sporthallen men siffrorna väntas stiga.

Satoko, 69, visar upp den bricka hon fått för att kunna röra sig fritt: 313.

– Jag har blivit ett nummer, säger hon och skrattar.
 

Sedan fylls ögonen av tårar. Hon är konstant rädd för nya jordskalv och talar snabbt och osammanhängande om den skräck hon upplevde för en vecka sedan när jorden började gunga.

Hon kravlade sig ut ur sitt hem och möttes av brandmän som varnade för tsunamin. Hon och hennes syster flydde med bilen upp till en höjd varifrån de såg vågen skölja in över landsbygden. Och sedan kom varningarna om radioaktiva ämnen.

Satoko har ett stort behov av att prata. Hon skrattar och gråter om vartannat och uttrycker en djup tacksamhet över att ha blivit välkomnad av Tokyoborna. Tillsammans med sin syster och hennes familj anlände hon hit för två dagar sedan.
 

Midori, 10, skulle egentligen ha gått ur fjärde klass i veckan. I stället leker hon med sina yngre syskon i sporthallen. Hennes mor Miwako berättar att flickan har mardrömmar om jordbävningen. Yngsta dottern Akane, 3, har förts till sjukhus med andningssvårigheter. I dag är det barnens 84-årige gammelmorfar som insjuknat. De är alla trötta och utslitna.

Mitsuko, 65, kommer från Namie-cho, bara ett fåtal kilometer från kärnkraftverket. Hon oroar sig över dem som blivit kvar. Utan tillgång till egen bil eller bensin kommer de ingenstans när tåg och bussar slutat gå.

De har ingen el eller vatten och matförråden sinar. Isolerade från omvärlden berättar de för vänner och grannar per telefon att de känner sig fullständigt maktlösa. De vågar inte gå ut och det finns många äldre som har svårt att gå och behöver mediciner.

– De har överlevt en jordbävning och en tsunami men nu är det kanske risken för strålning som leder till deras död, säger Mitsuko.
 

Hälsoministeriet har dragit tillbaka doktorer som skulle ha åkt till Fukushima för att undersöka dem som blivit kvar. Det anses vara för farligt att ta sig in i området.