Sverige har en roll inför toppmötet Trump-Kim Jong-un

Det är svårt att undgå att notera tajmingen i den nordkoreanske utrikesministerns Sverigebesök bara någon månad eller två före det planerade toppmötet mellan president Trump och diktatorn Kim Jong-un.

Sverigebesöket är sannolikt en del i förberedelserna men innebär inte nödvändigtvis att toppmötet kommer att hållas här.

Kim Jong-un har inte lämnat Nordkorea sedan han tog över makten för sex år sedan. Jag tror inte han är helt ointresserad av utländska kontakter utan snarare rädd för att bli mördad eller gripen om han reser utomlands. Den här typen av auktoritära ledare är inte sällan paranoida när det gäller deras egen säkerhet.

Att Kim skulle gå med på att toppmötet mellan honom och Trump förläggs till Stockholm känns därför inte särskilt troligt.

President Trump vill troligen inte resa till Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Det skulle ses som en eftergift till ledaren som Trump tidigare föraktfullt kallat "raketmannen".

Mest sannolika mötesplatsen är den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea längs den 38:e breddgraden. Där är det tänkt att toppmötet mellan Kim och Sydkoreas president Moon Jae-in ska äga rum nästa månad.

Nordkoreas utrikesminister Ri Yong-Ho.

Medlarroll

En annan möjlighet är att Trump och Kim möts på ett fartyg på internationellt vatten utanför Koreahalvön.

Frågan om tänkbara mötesplatser kan mycket väl komma upp under utrikesminister Ri Yong-hos besök i Stockholm. Ett besök som i sig är extremt ovanligt och som dessutom kommit till med mycket kort varsel.

Det är mycket möjligt att Sverige får en roll som mellanhand i förhandlingarna mellan Nordkorea och USA om hur toppmötet ska gå till och vilka frågor som ska tas upp. Därmed inte sagt att Sverige får en allmän medlarroll mellan de två länderna.

Mötet följs med stort intresse i utlandet även om vi själva har en tendens att övervärdera Sveriges roll i sådana här sammanhang.

Skyddsmakt

Sverige har redan en unik roll som skyddsmakt för bland annat USA som inte har någon ambassad i landet. Sveriges Nordkoreambassad fungerar som något av en sambandscentral mellan Nordkorea och västvärlden. Bland annat så företräder Sverige USA när det gäller ett antal amerikanska medborgare som hålls fängslade i Nordkorea.

Sverige var med och förhandlade fram frisläppandet av Otto Warmbier nyligen, amerikanen som släpptes i mycket dåligt skick och dog strax efter hemkomsten till USA.

En av de saker som ska diskuteras i Stockholm är det förändrade säkerhetsläget på Koreahalvön.

Fram till nyligen var spänningen den högsta på många år där Kim Jong-un och Donald Trump utbytte verbala hot samtidigt som Nordkorea testade missiler och genomförde provsprängningar av kärnvapen.

Charmoffensiv

Vid nyår bytte Kim Jong-un taktik och satte in rena charmoffensiven. Det kulminerade i ett erbjudande om att möta Trump och att tillfälligt stoppa alla missil- och vapentester. Nordkorea sa sig också villigt att ge upp sina kärnvapen om de fick nödvändiga säkerhetsgarantier.

Där ligger något av knäckfrågan. Hur ska USA kunna ge Nordkorea så starka garantier för att inte försöka störta kommunistregimen att Kim är beredd att ge upp sin livförsäkring?

USA:s och omvärldens hopp inför de kommande toppmötena är att Nordkorea ska ge upp sitt kärnvapenprogram och att man därmed ska bli av med världens kanske nu allvarligaste säkerhetshot. Men det är sannolikt inte Kim Jong-uns syfte med att möta Trump och Sydkoreas president.

Uppskruvade förväntningar

Nordkorea känner att de nu befinner sig i en styrkeposition sedan landet visat att man har kapacitet att avfyra kärnvapen mot det amerikanska fastlandet. Kims mål är sannolikt att få omvärlden att acceptera Nordkorea som en kärnvapenmakt och behandla det med den respekt som en sådan förtjänar.

Risken är att omvärlden skruvar upp sina förhoppningar alldeles för mycket inför toppmötet. Chansen att Nordkorea plötsligt skulle ge upp sina kärnvapen framstår som mycket liten om inte USA också är beredd att ge upp sina. Vilket är otänkbart.

Men det är åtminstone hoppfullt att de båda sidorna börjar prata direkt med varandra och ger diplomatin en chans.

Att Sverige har chansen att göra en insats gör inte saken sämre.