Andra kärnkraftolyckor

Linda Hjertén

Andra kärnkraftolyckor

I skogarna i Oziorsk är skogarna än i dag fulla av radiokativt avfall.

I Tjernobyl är det fortfarande tillträde förbjudet inom en femmilsradie runt det havererade kärnkraftverket.

Här är några av världens värsta kärnkraftolyckor.

1957: Majak, Ryssland:

Majak är en rysk upparbetningsanläggning för kärnavfall vid staden Oziorsk, mellan städerna Kasli och Kysjtym. Den 29 september 1957 exploderade det i anläggningen, som på den tiden var spjutspetsen inom sovjetisk kärnvapenforskning. Olyckan, som orsakades av att ett avkylningssystem slutade fungera, påverkade en kvarts miljon människor och skogarna runt staden är fortfarande fulla av radioaktivt avfall.

Händelsen tillkännagavs av Sovjet först år 1989 och klassificerades senare som en sexa på den sjugradiga INES-skalan.

1957: Windscale Pile, Storbritannien:

Anläggningen, som numera heter Sellafield, byggdes för att framställa plutonium till en brittisk atombomb. När amerikanerna lyckades bygga en vätebomb ville britterna följa efter och bestämde sig för att använda Windscale Pile för att tillverka det tritium som behövdes. Högre temperaturer behövdes då och där började problemen. Den 10 oktober 1957 utbröt en brand i anläggningen.

Reaktorn saknade inneslutning, och en del frigjorda radioaktiva ämnen spreds i omgivningen. Under en tid kunde man därför inte använda mjölk från trakten.

Olyckan i Windscale Pile klassificeras som en femma på den sjugradiga INES-skalan

1979: Three Mile Island, Harrisburg, USA:

Olyckan inträffade den 28 mars 1979. En ventil hade stannat i öppet läge så att ånga strömmade ut ur reaktorn. Reaktorn överhettades och kärnbränsle skadades, vilket ledde till en partiell härdsmälta.

Haveriet ledde till en total förstörelse av reaktorn, som sedan delvis har monterats ned. Det allra mesta av de vid olyckan frigjorda radioaktiva ämnena stannade inom anläggningen och kunde samlas upp. Utsläppen till omgivningen var mindre än dem som tilläts under ett års normal drift och anses därför inte ha orsakat någon skada.

Harrisburgolyckan ledde till förbättring av reaktorsäkerheten runt om i världen, bl.a. i fråga om utbildningen och träningen av driftpersonal. Den ledde också till att filteranläggningar byggdes vid de svenska kärnkraftverken, t.ex. FILTRA vid Barsebäcksverket. Dessutom fick den politiska konsekvenser i Sverige genom att en riksdagsmajoritet uppstod till förmån för en folkomröstning om kärnenergins framtid. Folkomröstningen ägde sedan rum 1980.

Olyckan klassificeras som en femma på den sjugradiga INES-skalan.

1986: Tjernobyl, Ukraina:

Den 26 april 1986 skulle kraftverkspersonalen genomföra ett experiment i reaktor nummer fyra steg. Reaktoreffekten till 100 gånger normal full effekt och grafitmoderatorn fattade eld. Kraftiga explosioner inträffade och radioaktiva ämnen, främst cesium och jod, frigjordes och spreds över stora delar av Europa.

Inom en månad hade minst 30 personer dött av strålskador. Mer är 100 000 personer fick evakueras från omgivningen, bland annat från staden Prypjat belägen drygt 3 km från kärnkraftverket. Dessa och flera hundra tusen andra personer mottog stråldoser långt över det normala. Som en följd härav har en ökning av antalet fall av sköldkörtelcancer observerats. Stora områden med jordbruksmark blev oanvändbara.

I Sverige upptäcktes förhöjd radioaktivitet först vid Forsmarksverket på morgonen 28 april 1986. Sedan påvisades radioaktivt nedfall på flera håll i Sverige, främst i delar av Norrland.

Olyckan klassificeras som en sjua på den sjugradiga INES-skalan.

1999: Tokaimura, Japan:

Den 30 september skakades Japan och omvärlden av en svår olycka i Tokaimura.

Från en upparbetningsfabrik för kärnbränsle, ägd av företaget JCO, läckte radioaktivitet ut och skadade ett femtiotal personer, de flesta anställda vid verket. Svårast skadades de tre arbetare som råkade hälla för mycket uranlösning i en tank och därmed utlöste en kärnreaktion. En av dem dog senare av sina skador. Händelsen beskrevs som den värsta kärnkraftsolyckan i världen efter Tjernobylkatastrofen 1986.

Olyckan i Tokaimura klassificeras som en fyra på den sjugradiga INES-skalan.

2005: Sellafield, Storbritannien:

Sellafield, tidigare Windscale Pile, drabbades av en ny olycka år 2005 då 83 000 liter radioaktivt avfall in i återvinningsanläggningen från ett trasigt rör. Ingen radioaktiv strålning släpptes ut i miljön men olyckan klassas trots det som en trea på den sjugradiga INES-skalan.

2006: Forsmark, Sverige:

Forsmarksverket drabbades i juli 2006 av den dittills allvarligaste incidenten i ett svenskt kärnkraftverk. Upprinnelsen var en kortslutning vid underhållsarbete i ett ställverk utanför Forsmarks kärnkraftverk, som i sin tur orsakade störning i elförsörjningen och snabbstopp i kärnreaktorn Forsmark 1. I sådana fall ska fyra dieseldrivna reservgeneratorer automatiskt sättas i gång för att säkra elförsörjningen till säkerhetssystemet, som bl.a. kyler ned kärnreaktorer och skyddar dem mot överhettning. Flera tekniska fel ledde till att två av reservgeneratorerna inte startade, och de fick i stället sättas i gång manuellt.

Någon olycka inträffade ändå inte på kärnkraftverket.

Olyckan i Forsmark klassificeras som en tvåa på den sjugradiga INES-skalan.

(Källor: NE, Wikipedia, Aftonbladet)