En starkt splittrad nation går till val
Uppdaterad 2017-06-08 | Publicerad 2017-06-06
LONDON. Sue Morris ångrar inte för en sekund att hon röstade för att lämna EU.
Tony Forster är lika övertygad om att brexit blir en katastrof.
Ilona stänger din butik och flyttar kanske hem till Litauen.
Inför nyvalet är Storbritannien fortfarande en bittert delad nation.
För ett år sedan besökte jag Peterborough, en stad två timmar norr om London som pekades ut som ett av de starkaste brexitfästena inför folkomröstningen.
Prognosmakarna hade rätt. Nästan 62 procent här röstade för brexit.
En vecka före det extrainsatta parlamentsvalet återvänder jag för att pejla stämningen. Är folk nöjda med hur det röstade? Har de blivit som de tänkt sig?
Sue Morris står vid mottagningsdisken till sitt och makens lilla tryckeri Minuteman Press. De röstade båda för brexit.
– Jag hoppas vi får vår frihet tillbaka med brexit, säger hon. Jag har aldrig köpt de ekonomiska fördelarna med att vara med i EU. De tar in en massa pengar i avgifter som de sedan delar ut till olika projekt som förstör den lokala ekonomin. Folk söker för sånt som de tror de ska få pengar för. Inte för sånt som verkligen behöver göras.
Mäktiga krafter
Hon tycker att sociala medier och media efter omröstningen har översköljts av negativ information om brexit. Sue är övertygad om att mäktiga och inflytelserika krafter drar i en massa strängar bakom kulisserna för att förhindra att brexit ska bli av.
I frånvaro av fakta, eftersom de verkliga förhandlingarna inte startat än, sprids istället en massa rykten och tyckande. Det irriterar Sue.
– Vi vill bara få det gjort så vi kan fortsätta med våra liv. Inget avtal alls är bättre än ett dåligt avtal. Även om det säkert blir en del uppoffringar på vägen. Jag har inget emot Europa men jag vill att vi ska ha egen kontroll.
Maken John är ute och tittar på ny utrustning. Paret funderar på att investera i nya maskiner för att hänga med i utvecklingen.
”Vi behöver klarhet”
– Men det är ett stort beslut. Särskilt när vi inte exakt vad brexit innebär. Vi behöver klarhet. Ju snabbare desto bättre. Jag hoppas May får en stark majoritet i valet så hon kan genomföra en hård brexit.
Bara något kvarter från Minuteman Press har Ilona Passiskeviciute en livsmedelsbutik med produkter från hemlandet Litauen. Under flera år har den gått lysande eftersom många litauer har etablerat sig i Peterborough.
Nu har hon bestämt sig för att stänga butiken i september.
Hon säljer bara ut det kvarvarande sortimentet men tar inte in några nya varor. Det syns framförallt i köttdisken där några ensamma korvar inte direkt behöver slåss om utrymmet.
– Folk är oroliga för vad som ska hända, säger hon. De köper billigare mat och sparar pengar. En del kommer förbi för att säga adjö. De tänker flytta hem.
Dotter överfallen
Många av kunderna som kommer in medan vi är där går lika snabbt ut igen när de inte hittar vad de letar efter.
– Sorgligt men jag känner att läget är så osäkert att jag inte vågar fortsätta. Plötsligt kanske vi blir utkastade.
Hon skakar uppgivet på huvudet.
En annan händelse har bidragit till familjens beslut. För en tid sedan överfölls partes dotter i lågstadiet av tolv brittiska flickor som slog henne för att hon kommer från Östeuropa. Ilona blev så upprörd att hon la ut en video på facebook där hon berättade om överfallet.
Familjen har bott i England i fem år. Ilona tycker att stämningen ändrats drastiskt.
– Jag har aldrig upplevt att britterna har varit så arga som nu. Tidigare log de och var vänliga. Nu förolämpar de oss. Kanske flyttar vi till Tyskland istället.
”Djupt deprimerad”
Ilona sticker inte under stol med att familjen kom hit för att tjäna pengar. De tjänar bättre här än hemma och kvaliteten på skolan är bättre.
– Här kan vi köpa saker vi vill ha och mina döttrar kan få en bra utbildning. Jag vill att de ska komma in på Cambridge.
Tony Forster bor en bit bort i änden på en gata i ett vanligt brittisk radhus som på insidan är väldigt hemtrevligt inrett. Hustrun sitter vid ett bord i köket och jobbar. De fyra hundarna skäller glatt när vi kommer in.
Tony bjuder på te och kex samtidigt som han berättar att han är djupt deprimerad över det politiska tillståndet i landet.
”Förskräckt”
– Jag är rentav förskräckt över läget, säger han bekvämt tillbakalutad i en av sofforna vid öppna spisen iförd shorts och foppatofflor.
– Vi har fått en ny trångsynt nationalism som jag inte tidigare upplevt. Landets mest framgångsrike politiker är Nigel Farage, den förre ledaren för EU-fientliga Ukip. Han har på ett avgörande sätt ändrat landets historia.
– Jag oroar mig för hur det här landet ser ut om ett år eller två. När jag jobbade som lärare kunde de ungdomar som inte var bra i skolan ändå hoppas få jobb. Nu funkar det inte så längre och då skyller man på utlänningarna.
Tony sticker inte under stol med att han tänker rösta på labour och att han röstade emot brexit.
– Folk har inte insett vilken knipa vi sitter i. Processen vi ska igenom kommer inte att bli lätt. Särskilt inte som Theresa May gör allt för att göra de övriga EU-länderna förbannade på oss.
Nordirland oroar
Han tror att möjligheten att det inte blir något avtal alls är stor. Framförallt fruktar han att arbetarnas rättigheter i Storbritannien ska drabbas negativt när EU-lagarna inte längre gäller.
– Osäkerheten kommer att öka. Det blir flera lösa anställningar utan garanterad inkomst. Fler falska bemanningsföretag som tvingar folk att bli egna företagare utan några rättigheter eller pensionsinbetalningar.
En av hundarna hoppar upp i soffan. Tony kliar honom under hakan.
– Kanske leder brexit till att Storbritannien splittras. Det skotska nationalistpartiet tänker hålla en ny omröstning om självständighet om de inte blir nöjda med avtalet med EU. Effekten på Nordirland när vi kan få en ny gräns oroar mig också. Hela fredsprocessen är hotad.
Ovissheten gnager i såväl Sue, Ilona som Tony och miljontals andra britter. Den kommer valet inte göra något för att avhjälpa.