Margarita fruktar kärnkraftverket Fukushima

Fast på en bondgård i bergen

Margarita Palmqvist, 28, sitter fast på ett berg.

Långt från helvetet vid kusten.

Men alldeles för nära kärnkraftverket Fukushima 1.

Margarita Palmqvist, lärare i Japan, var på besök hos vänner en timmes bilresa in i landet från kuststaden Iwaki när jorden började kränga.

Larmen kom försent

– När det är en jordbävning på gång får vi sms. Ofta kommer det precis innan eller under tiden, men det är meningen att det ska komma som en förvarning. Ibland har det kommit efter.

De var 18 personer som hade avskedsfest för elever som varit inackorderade på en liten bondgård mitt ute i skogen, uppe på ett 700 meter högt berg, när jordbävningen slog till.

– Vi fick en skakning på nivå sex – på ett litet berg. Vi blev livrädda, sprang ut och trodde att huset skulle rasa. Bilarna hoppade runt om och det var jätteläskigt med takplattor som ramlade ner. Massor av saker ramlade ner inomhus, som porslin och tv, så vi har ingen tv längre.

Orolig för kärnkraftsutsläpp

Margarita är tacksam för att ha sluppit undan helvetet i spåren av dödsvågorna vid kusten, säger hon. Nu sitter hon fast i en lantlig idyll med sprickor över gårdsplanen.

Hotet finns 70 kilometer bort. Där ligger kärnkraftverket Fukushima 1. 210 000 personer har evakuerats därifrån efter explosioner och radioaktiva utsläpp.

– Det är det jag är mest rädd för nu. Jag har överlevt Japans värsta jordbävning på flera hundra år och så kommer kärnkraftverkets hot istället.

"Jag vill bara hem"

Margarita säger att hennes japanska vänner håller modet uppe. Hon själv kan inte låta bli att gråta.

– Jag vill bara hem till min pojkvän.

Hemma är staden Kashiwa i Chiba-området, 2,5 timme med tåg och bil bort. I katastrofens Japan är det avståndet oändligt långt.

Motorvägen är avstängd för att bära räddningsfordon norrut, säger hon. Tågen har slutat gå. Bilarna och bussarna har ingen bensin.

Vatten- och matbrist hotar

Katastrofen har tvingat moderna Japan på knä, nödvändigheter ransoneras hårt. Bensin, mat, vatten och el har plötsligt blivit bristvaror.

– I morse fick vi order om att inte använda så mycket el. Vi har samlat i ihop vatten i gamla petflaskor. Vi har i alla fall mjölk och ägg från djuren på gården, men när det kommer till annan mat vete sjutton. Men för oss är det bättre än för folk inne i byn.

Väskan packad

I fredags sov alla i huset tillsammans i ett stort rum nära ytterdörren. Madrasserna ligger kvar i rummet. Nu sover hon i ett eget rum med skjutdörrar ut mot gården, skorna står i givakt vid dörren och väskan är packad.

Margarita Palmqvist följer Aftonbladet och andra svenska nyhetskanaler via sin mobil. I dag gick en av Sveriges ledande experter på kärnkraftsäkerhet ut i Aftonbladet och slog fast att olyckan i Fukushima ska klassas som värsta på skalan och att lokala utsläpp av radioaktiva ämnen "sannolikt är fråga om dödliga doser".

Det ökar hennes oro.

Margarita säger att japanerna har gott mod. Pappan i familjen tycker att det är långt från berget i skogen till kärnkraftverken i Fukushima.

Hon har fått ett kedjebrev som säger att det räcker med ett paraply för att skydda sig mot radioaktivt regn, tillägger hon.

– Japanerna säger "shouganai", det är ett uttryck för "kan inte hjälpas". De säger de ofta. Men jag vill bara hem. Det är jobbigt, säger hon med gråten i halsen.

Sitter fast – inga tåg och bussar går

När Margarita Palmqvist åkte iväg på lovledighet tog hon bussen från stationen i Tokyo. Nu går inga bussar och tåg alls i Fukushimaområdet.

Hon hoppas att någon kan hjälpa henne att komma söderut – eller att snabbtåget Shinkansen snart ska ta henne hem till pojkvännen i Kashiwa.

– Han är orolig. Han vill också att jag ska komma hem, men han säger "shouganai".