– Som scener från en katastroffilm

Uppdaterad 2011-03-15 | Publicerad 2011-03-14

Aftonbladets team är på plats i flodvågsdrabbade Kesennuma

Förödelsen är total i flodvågsdrabbade Kesennuma.

KESENNUMA/STOCKHOLM. En spökstad där båtar spolats upp på land och hus totalt raserats.

Där bilar ligger upp och ned på gatorna och där invånare nu rotar i resterna av det som var deras hem efter något som kanske kan räddas.

Aftonbladets team i Japan har besökt staden Kesennuma, en stad som lades till en tredjedel under vatten när tsunamin drog in.

I ruinerna av det som var ett hus går en gammal man och plockar. Han letar efter fotografier på sin familj, hoppas på att något ska finnas kvar i bråten.

Många försöker nu, tre dagar efter katastrofen, att rädda det som räddas kan men i staden Kesennuma i nordöstra Japan gjorde vågen, som drabbade landet i fredags eftermiddag lokal tid, ofantlig skada.

Båtar på land

Ännu vet man inte den totala omfattningen. Men enligt de första rapporterna lades en tredjedel av staden under vatten när tsunamin drog in och en tydlig gräns har bildats dit vattnet inte längre nådde.

På ena sidan är det enligt Aftonbladets reporter Andreas Victorzon och fotograf Urban Andersson total förödelse. Bilar ligger upp och ned. Hus är raserade. Båtar har sköljts upp på land.

Och området är nästan helt tömt på liv.

– Det är väldigt folktomt på gatorna, det liknar en spökstad, scener från en katastroffilm, säger Andreas Victorzon.

Hemlösa tas om hand

Enligt siffror från Kesennumas stadshus har staden en folkmängd på 78 000 invånare. I nuläget är dödssiffran 212, 1000 är skadade och 500 saknas fortfarande.

I skolor och andra officiella byggnader trängs nu de som förlorat sina hem och kanske allt annat än kläderna de går i.

Här kan de få tak över huvudet.

– Vi har inhyst hemlösa i skolor och ger dem mat och dryck och mental omsorg om det behövs, säger Ken-Ichi Sato på Stadshuset till Aftonbladets utsände.

Det är fortfarande många som ännu inte fått kontakt med sina anhöriga. Vägarna är inte framkomliga och telefonerna fungerar endast sporadiskt. Avstånd som förut kunde ta några timmar kan nu vara omöjliga att överbrygga och många är de som undrar om familjemedlemmar lever.

– Mitt i alltihop är det väldigt organiserat och frivilliga kommer med filtar och mat, säger Andreas Victorzon.

Följ ämnen i artikeln