Mariana, 70, blev utelåst i snöstormen – fick ingen hjälp
Publicerad 2024-01-23
Kvällsrundan slutade i katastrof för Mariana, 70, och hunden Frans.
En tappad nyckel var allt som krävdes.
– Jag kommer att dö här, tänkte jag, säger Mariana.
Det började som vilken kväll som helst.
Mariana Stjernström, 70, i Grythyttan skulle bara ut och rasta sin franska bulldog Frans, 6, innan det var dags för nattning.
På väg hem igen – i tolv minusgrader och snöstorm – upptäckte hon plötsligt att hemnyckeln var borta.
– Det blåste mycket och det kom så mycket snö överallt. Innanför kläderna och i fickorna. Jag var tvungen att ta ut lite snö ur fickorna under rundan och jag tror att den måste ha trillat ut då, säger Mariana.
Hon vände tillbaka och letade, men förgäves. Och efter ett tag började tankarna mala.
– Jag tänkte att jag kommer nog att dö, det kommer bli så. Jag kommer att få dö här på torget.
Fick ingen hjälp
Mariana ringde runt, försökte få kontakt med någon som kunde hjälpa henne att ta sig in i sin lägenhet.
– Jag ringde föreningens jour först, för de måste ju ha en jour tillgänglig. Men det hade de inte.
Svaret från hyresvärden var att kontoret öppnar klockan 10.00 – nästa dag. Knappast någon hjälp för Mariana och Frans, som blev allt mer frusna ute i snön.
Till slut fick Mariana tag på en fastighetsskötare. Men han meddelade att de inte öppnar några dörrar och hänvisade till Securitas.
Men inte heller Securitas ville hjälpa, då Mariana inte hade några id-handlingar med sig på – den, som det var tänkt, korta – kvällspromenaden.
Hon berättade att hon kunde identifiera sig med bank-id. Men det gick de inte med på.
Securitas hänvisade till polisen.
Polisen, i sin tur, kunde inte heller hjälpa då situationen inte var ett polisärende. Marina frågade vad polisen tyckte att hon skulle göra, skulle hon behöva frysa ihjäl ute i snön?
Hon hänvisades då tillbaka till Securitas. Som än en gång meddelade att de inte kunde hjälpa henne.
En natt i trapphuset
Till slut fick Mariana nog och började i stället söka efter kontaktuppgifter till sina grannar. Hon ringde det första telefonnumret som dök upp.
– Då kom det ner en student som hjälpte mig in i trapphuset, berättar hon.
Grannen försökte hjälpa. Han ringde först till både polisen och Securitas, men fick samma svar som Mariana. Där fanns ingen hjälp att få.
Han ringde även räddningstjänsten – som hänvisade tillbaka till polisen.
Det hela slutade med att Mariana tvingades tillbringa natten i trapphuset, tillsammans med Frans. Någon sömn var det inte tal om.
– Jag tittade på telefonen konstant. Nu har det gått en timma, och nu en timma till... Och jag gick upp och ner för att hitta den varmaste platsen.
Hur mådde Frans?
– Frans är en strong kille. Men han var ju skärrad och han frös så om natten. Jag fick ta av mig kläder för att värma honom. Och han värmde mig, så vi hjälptes åt.
Inte förrän morgonen därpå kunde Mariana till slut få hjälp av en fastighetsskötare och komma in i sin lägenhet.
– Det kändes som att jag blivit räddad ur djungeln efter tre veckor. Jag tänkte bara att jag måste på toa och att jag måste ha min medicin.
– Den här mannen var väldigt snäll och han gick med mig in och satte sig ner vid bordet tillsammans med mig och pratade en stund, berättar hon.
Hyresbolagets svar
Marianas hyresvärd är fastighetsbolaget Hällefors Bostads AB, BoAB, som ägs av Hällefors kommun.
Till Nerikes Allehanda, som var först att rapportera om händelsen, bekräftar bolagets vd Thomas Hjelmqvist det Mariana berättar: Att de inte öppnar några dörrar för personer som inte kan legitimera sig.
Thomas Hjelmqvist hänvisar till lagen, att det skulle vara hemfridsbrott om de släppt in Mariana.
– Enda undantaget är om vi misstänker att någonting skett i lägenheten som kan skada den. Som till exempel en vattenläcka, säger han till NA.
Enligt Hjelmqvist är det bara polisen som har rätt att öppna en lägenhet om hyresgästen inte kan identifiera sig med id-handlingar.
Men Mariana fick ju nej, även från polisen.
– Mitt råd är i sådana fall att stå på sig så att polisen kommer och öppnar, säger Thomas Hjelmqvist.
Polisen: Handlar om resurser
Enligt Christoffer Johansson, presstalesperson på polisregion Mitt, kan inte polisen utan vidare hjälpa personer som låsts ute. Dels handlar det om vem som blir ersättningsskyldig för dörren och dels måste ett sånt ingripande ha stöd i lagen.
– Vi kan inte bryta upp dörrar hur som helst utan lagstöd. De tillfällen det går att göra är i händelse av att någon behöver hjälp inifrån eller att vi måste genomföra en husrannsakan, säger han.
I Marianas fall hade polisen kunnat hjälpa till att identifiera henne, enligt Johansson, så att bostadsbolaget hade fått rätt att öppna dörren.
– Men det handlar också om resurser. Hur många bilar vi har tillgängliga vid tillfället, exempelvis.
Hur ska man tänka om man hamnar i Marianas läge?
– Man får kontakta låssmed och få hjälp den vägen. Vi kan inte bryta upp någons dörr. Det kan vi inte göra, säger Christoffer Johansson.