Fridlysta arter missas när Skogs­styrelsen auto­matiserar

Agneta Elmegård

Fridlysta arter i en skog är ingen garanti för att den får stå kvar. Det visar en analys som Naturskyddsföreningen gjort.

helskärm

Det automatiska systemet som Skogsstyrelsen använder sig av för att upptäcka fridlysta arter i en skog, har stora brister. Det kan därför leda till att avverkning av värdefull skog kan ske trots att den innehåller fridlysta arter. Det automatiserade systemet för granskning av anmälda skogsavverkningar, missar nästan samtliga inrapporterade fynd av fridlysta arter i skogen, uppger Naturskyddsföreningen i ett pressmeddelande.

Även skogsbrukets påverkan på vattendrag missas. Enligt Naturskyddsföreningen strider detta mot miljölagstiftningen och ett antal ärenden om anmälan av skogsavverkning har därför överklagats.

”De stora bristerna i Skogsstyrelsens automatiska granskning leder till dramatiska konsekvenser för fridlysta arter. Endast några promille av observationerna av de fridlysta arter som föreningen analyserat uppmärksammas i granskningen och hanteras korrekt av en handläggare, trots att det kan röra sig om hotade arter som ska skyddas”, skriver Beatrice Rindevall ordförande Naturskyddsföreningen, i pressmeddelandet.

När en skogsägare skickar in en underrättelse om avverkning till Skogsstyrelsen granskas den automatiskt i två steg.

Kriterierna i den automatiska granskningen handlar om - att arten ska vara beroende av skog - att observationen är gjord i närheten av avverkningen och - att arten häckar i området. Samtliga kriterier måste vara uppfyllda för att systemet ska reagera. Kriterierna har successivt skärpts under de senaste åren och är nu mycket snäva.

De åtta fågelarterna som Naturskyddsföreningen valt ut i sin analys är entita, talltita, lappmes, lavskrika, mindre hackspett, tretåig hackspett, järpe och tjäder. Arterna är nationellt rödlistade eller upptagna på bilaga 1 till fågeldirektivet. Samtliga arter påverkas negativt av trakthyggesbruk.

Enligt Naturskyddsföreningens analys tar det automatiska systemet inte heller upp hur en avverkning bidrar till försurning, migrering av kvicksilver eller förlust av biologisk mångfald i och i närheten av vatten, enligt Naturskyddsföreningen.

För Aftonbladet erkänner Skogsstyrelsens processförvaltare, Åsa Lundberg, att systemet har brister och att de hanterar 60 000 ärenden per år med systemet.

– Vi är medvetna om att vi inte fångar allt i vår analys och också att det finns saker vi kan förbättra. Men analysen är i dagsläget tillräckligt bra för att den ska hjälpa oss att prioritera bland ett stort antal ärenden. Vi arbetar kontinuerligt med att förbättra analysens kvalitet. Oavsett de brister som finns är det fortsatt så att det är skogs- och markägaren som har utredningsansvaret enligt lagen, säger Lundberg.

Vad gör ni framåt för att säkerställa att den biologiska mångfalden kan bevaras och att miljöbalken följs? 

– Vår uppgift är att kontrollera lagefterlevnaden av bland annat miljöbalken. Det gör vi genom att granska de ärenden där vi bedömer att det finns störst behov, men också arbeta med att informera skogsägaren för att underlätta för dem att ta sitt ansvar och följa de lagar och regler som finns.

Hur vill ni bemöta kritiken ni får från Naturskyddsföreningen? 

– Vår digitala analys gör ett urval för vilka ärenden som går vidare till en manuell utredning av en handläggare. Den ser vi som ett bra hjälpmedel för att kunna utöva tillsyn på ett så effektivt sätt som möjligt. Genom att automatisera ett första steg i granskningen får mer tid till utredning och tillsynsåtgärder i de ärenden där vi ser det största behovet.

– Tanken är inte att Skogsstyrelsen ska kontrollera och utreda samtliga anmälningar. Skogsägaren har skyldighet att ta den hänsyn som behövs för att följa reglerna i miljöbalken, exempelvis kring fridlysta arter. Detta gäller både avverkningar men också vid åtgärder som de inte är skyldiga att anmäla till Skogsstyrelsen, kommenterar Åsa Lundberg på Skogsstyrelsen.