Ny avhandling visar brister på SiS-hem: ”Inlåsning snarare än vård”
Publicerad 2022-04-05
Rymningar och självmord, inlåsning och misshandel.
På så kallade SiS-hem placeras brottsmisstänkta ungdomar tillsammans med barn med självskadebeteende.
Kritiken mot dem har varit hård och nu får den även vetenskapligt stöd.
– I stället för den individuella vård som ska ges är det ofta inlåsning och kontroll som gäller, säger Kajsa Nolbeck vid Göteborgs universitet som granskat och analyserat miljön på SiS-hem.
Rubrikerna om de så kallade SiS-hemmen, Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem, har varit många, stora och svarta de senaste åren.
Den 19-årige kille som sköt en 28-årig man till döds på Husby torg var på rymmen från ett SiS-hem när han mördade.
Svenska dagbladet har tidigare kunnat avslöja hur vissa kriminella nätverk satt i system att värva torpeder från just SiS-hem med lägre säkerhetsklass, som är lätta att ”hämta ut” de unga från.
Nicholas hade bara hunnit vara 17 år i några dagar när han rymde från ett jourhem och sköts till döds.
Det var inte det första hem han rymde från.
Hans mamma Diana har tidigare berättat om sin frustration över att inget av hemmen lyckades ge Nicholas rätt behandling och hjälp att bryta sitt destruktiva mönster.
– Hade jag vetat att de inte hade koll på det, eller honom, hade jag lika gärna kunnat ha honom hemma, säger Diana.
Jasmine var en 13-årig flicka som 2017 tog sitt liv på ett SiS-hem där hon hade placerats trots att hon vare sig hade ett missbruk eller hade begått brott. Men hon hade flera diagnoser och var kraftigt utagerande.
Flickan placerades bakom låsta dörrar för så kallad “vård i enskildhet” med en inhägnad rastbur utanför.
Hon vädjade om att få komma ut.
“Ska jag behöva dö för att nån ska bry sig om mig”, skrev hon i sin dagbok innan hon tog sitt liv den 13 juli.
Exemplen ovan är bara ett axplock av den kritik som riktats mot SiS-hem de senaste åren. När Ivo, inspektionen för vård och omsorg, presenterade sin årsrapport för 2021riktades skarp kritik mot både socialtjänsten och landets HVB, stödboenden och SiS-hem.
Ungdomshemmen har även kritiserats av svenska barnrättsorganisationer och av FN
En avhandling vid Göteborgs universitet som idag publiceras ger nu kritiken vetenskapligt stöd.
Kajsa Nolbeck har i fyra delstudier granskat och analyserat den rumsliga och sociala vårdmiljön på Sis-hem.
I sina studier mötte hon inte bara frustrerade ungdomar och barn, utan frustration över situationen även hos personal.
– Vi har vetat tidigare att SiS är en miljö som är utmanande för ungdomarna, liksom att personalen har en svår uppgift. Och med jämna mellanrum har missförhållanden uppdagats, framför allt genom medias bevakning. Men att både ungdomar och personal uppger att det är ungefär samma saker som utgör hinder och svårigheter har nog förvånat mig lite, säger Kajsa Nolbeck.
Resultaten visar på flera brister:
Barn med diagnoser kan placeras på samma hem som brottsmisstänkta ungdomar.
– Jag har besökt avdelningar där dömda ungdomar suttit tillsammans med ungdomar omhändertagna för vård, där någon haft neuropsykiatriska svårigheter och någon annan en historia av missbruk och misshandel. Personal beskriver hur detta naturligtvis är svårjobbat, och att det också är en orättvis miljö, för ungdomarna, säger Kajsa Nolbeck
Den individuella vård som egentligen ska ges får oftast stå tillbaka för inlåsning och kontroll.
I intervjuerna som Nolbeck gjort med de unga på hemmen framkommer att de känner sig kontrollerade snarare än vårdade.
– De ”erkänner” inte det som personalen kanske ändå menar är vård, som just vård.
Även personalen har svårt att hantera sina arbetsuppgifter, och de saknar ofta förutsättningar och stöd i hur vård och säkerhet skall balanseras i vardagen, visar studien. Ofta blir det så att om en av ungdomarna missköter sig så straffas alla genom inlåsning eller att förmåner tas bort, eftersom vårdmiljön begränsar personalens möjligheter att göra individuella anpassningar för ungdomarna.
– Sådana strategier har i tidigare forskning visat sig ineffektiva och många gånger skadliga för ungdomarna, vilket även min avhandling visar, säger Kajsa Nolbeck.
Anpassar man sig kan det istället ge friheter, som att få komma utomhus, att göra en viss aktivitet eller få tillgång till sin mobiltelefon en stund. Men att anpassa sig är extra svår för ungdomar med omfattande svårigheter.
– Ungdomarna har svårt att uppvisa det beteende som institutionen kräver av dem, och då uppstår inte den förtroendefulla relationen mellan ungdom och personal som kan leda till förändring. Den blir bara tillgänglig för de som, så att säga, sköter sig.
Sammantaget beskrivs SiS-hemmen som en vårdmiljö som är mycket komplex och svårnavigerad för både ungdomar och personal.
En plats där vård av ungdomar med dåligt mående får stå tillbaka för förvaring bakom låsta dörrar.
Så hur ska en tung institutionsskuta byta kurs? Går det ens?
Kajsa Nolbeck säger att hon ser flera möjliga vägar till förbättring.
– Man behöver bestämma sig för vad man menar med vård och behandling i sammanhanget SiS, och hur vårdande miljöer som tar hänsyn till olika behov ser ut.
Hon menar även att vårdarbetet på hemmen bör vara lika prioriterat som arbetet kring säkerhet man gör idag.
– Ett sådant arbete förutsätter också en politisk vilja att betona vård och behandling lika mycket som man betonat säkerhet, kontroll och hårdare tag den senaste tiden. De missförhållanden som uppdagats i media de senaste åren är delvis, i ljuset av mina resultat, extremiteten av att man inte klarar av att lösa konflikten mellan kontroll/säkerhet och vård/behandling.
Dagens ETC avslöjade i mars hur personal på ungdomshemmet Bärby utanför Uppsala systematiskt misshandlat och kränkt ungdomar i över tio års tid.
Förekomsten av fysiskt och psykiskt våld på hemmet bekräftades även i en internutredning som Statens institutionsstyrelse gjort och nyligen stängdes avdelningen Klockbacka på Bärby, eftersom ungdomarnas säkerhet inte kunde säkerställas.
– Eftersom organisationen inte själv tar makten över hur säkerhet och kontroll skall definieras, riskerar detta att öppna upp för att säkerhet tolkas som kontroll. Och mer inlåsning och bestraffning riskerar att bli farligt. Något vi också sett exempel på, nu senast med Bärby ungdomshem, säger Kajsa Nolbeck.