”Jag bad till herren – och djävulen”

Publicerad 2011-07-11

Inge, 53, drev hjälplös på havet i fem dygn.

Till slut gav han upp.

– Jag hoppades att en våg skulle slå omkull ­båten. Så att döden kom fort, säger norrmannen.

Båten Inge Jensen och hans båt plockades upp av en slump av norska sjömän.

53-åringen svimmade ­under en båttur i skärgården utanför Stavanger. Flera timmar senare vaknade han upp – omgiven av öppet hav åt alla håll.

Frun och barnen hade rest till Spanien på sommar­semester och anade inte att Inge svävade i livsfara i en 22 fots Daycruiser ute på Nordatlanten.

–  Jag tog en kort tur. Jag hade bara med mig några korvar. Mobilen lämnade jag kvar i stugan, berättar Inge.

Bensinen tog slut

När han vaknade startade Inge Jensen motorn.

– Men efter en kvart tog bensinen slut, säger han.

Båten började driva. Så fort ett skepp syntes vid ­horisonten viftade Inge med en röd kofta. Förgäves.

På nätterna blinkade han med lanternor mot förbipasserande fartyg. Men ingen undsättning kom.

Han plågades av törst och försökte samla regnvatten i en bytta.

– Men det blev väldigt ­lite. Då sa jag till mig själv att aldrig mer klaga när det regnar.

Bad för sitt liv

Tredje dagen förbyttes hopp till förtvivlan och ­desperation.

– Jag bad till både djävulen och vår herre. Och jag tänkte att jag skulle hoppa i sjön och göra slut på ­lidandet. Men jag vågade inte. Jag tänkte på glädjen i mitt liv, och gladdes när jag fick lite vatten igen. Det höll mig ­uppe, säger han.

Inge Jensens båt drev allt längre ut till havs, mot ett område som ­trafikeras sparsamt. Men på fjärde dagen passerade ett fartyg som ­forslar proviant till ­oljeplattformar.

– Jag viftade och viftade med den röda tröjan, men den bara fortsatte, säger ­Inge Jensen som i sin ­desperation hoppades att en våg skulle slå omkull båten.

– Så att döden skulle ­komma fort.

Nära kollaps

När natten föll såg han plötsligt blinkande lanternor en bit bort. En yrvaken sjöman tyckte sig se något och riktade en strålkastare ut i mörkret.

– När jag träffades av ljuskäglan, den känslan kan ­bara inte beskrivas, berättar Inge, som var nära ­total ­kollaps när han räddades.

– Ombord hävde jag i mig dricka, en liter mjölk och sex burkar cola. Jag var helt euforisk, och jag tror jag snackade omkull manskapet.

Räddad av en slump

Sjömännen menade att Inge ­Jensen måste ha haft änglavakt.

– Det var en ren tillfällighet att han räddades. Det var mörkt ute och det är ­bara att lyfta på hatten för matrosen som upptäckte honom. Båten drev rätt ut i ­Atlanten, säger kapten ­Ingvard ­Johansen till Aftenposten.